Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12, 15 dec. 1936 - Kinberg, Olof: Kriminalpsykologi och kriminalpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med mycket långa frihetsstraff (vid mord, dråp, mordbrand,
våldtäkt, incest och några andra) eller som på grund av särskilda
omständigheter (såsom bistraff i form av avsättning och
ovärdighetsförklaring vid vissa ämbetsbrott) har särskild anledning att önska
undslippa dömandet till straff. Föreställningen att
sinnessjukförklaring betyder bortfall av åtgärd mot den brottslige är sålunda felaktig
och överensstämmer ingalunda med uppfattningen hos dem som
saken gäller, nämligen de tilltalade själva.
En annan missuppfattning är att straffriförklaringen och
efterföljande hospitalsvård skulle innebära att den tilltalade anses vara
sinnessjuk. Så är ingalunda förhållandet. I ett mycket stort antal fall
rör det sig nämligen icke om sinnessjukdom i vetenskaplig mening,
d. v. s. om rubbningar i själsverksamheten sammanhängande med
kroppsliga förändringar, uppkomma hos en förut frisk individ, utan om
medfödda, "konstitutionella", själsliga lyten, i form av höggradig
förståndsbrist (imbecillitet), rudimentär utveckling av känslolivet,
anomalier i driftlivet, disharmoni i den själsliga utrustningen eller
balanslöshet i det psykiska livet, som nått en sådan grad att individen
är oförmögen att taga vård om sig själv och därför är i behov av
hospitalsvård.
Vidare är det rätt vanligt att man i tidningsnotiser angående
rättsfall finner att en förväxling ägt rum mellan straffriförklaring enligt
5 § i 5 kapitlet strafflagen (med efterföljande hospitalsvård) och
strafflindring enligt 6 § i 5 kapitlet strafflagen, eventuellt med
efterföljande förvaring enligt abnormlagen. Detta sammanhänger med
att i utlåtandena ännu användas de felaktiga och missvisande
uttrycken "saknad av förståndets bruk" resp. "förståndets fulla bruk". Att
med tillhjälp av det sunda människoförståndet skilja mellan dessa
båda termers betydelse är inte lätt. För att förstå vad uttrycken
innebär måste man veta i vilka paragrafer de står och vilka praktiska
konsekvenser tillämpningen av den ena eller andra av dessa
paragrafer för med sig. Förväxlingen av de båda termerna går alltid i
den riktning att personer om vilka man använt det besynnerliga
uttrycket att de "sakna förståndets fulla bruk" i pressnotiserna sägas
ha blivit straffriförklarade eller sinnessjukförklarade, medan termen
däremot betyder att de icke blivit sinnessjuk- eller straffriförklarade,
utan ansetts böra dömas efter 6 §, vilket betyder nedsatt straff, med
eller utan dettas förvandling till skyddsåtgärd (förvaring enligt
abnormlagen).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
