Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 13 jan. 1937 - Händelser och spörsmål - Nordiskt socialvetarmöte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59 Händelser och spörsmål
ett avsevärt belopp som förut investerats i främmande värdepapper
hemtogs; båda dessa omständigheter gav oss stort internationellt
utrymme för en självständig expansionspolitik. Lånefinanisieringen av
krisarbetena var för de borgerliga en synd som de begick med dåligt
samvete; socialdemokraterna däremot gjorde den till teoretiskt motiverad
princip — och tog hem den politiska vinsten av det lyckade resultatet.
I Norge, vars näringsliv är likartat med Sverges men som inte hunnit
så långt i industrialisering, hade situationen på kapitalmarknaden»
förhindrat upplåning för de offentliga arbetena, så att finansie ringen i
väsentlig omfattning måst ske med en omsättningsskatt.
Arbetarregeringen kom till på en senare tidpunkt och fick gå in på mycket hårdare
kompromisser med böndernas borgerliga parti — men det norska
arbetarepartiet hade inte som det svenska i stor utsträckning ideologiskt
accepterat dessa kompromisser, utan på det agitatoriska planet hållit sig
radikalare.
Danmarks läge var svårast. Någon självständig dansk
konjunkturutveckling kunde man inte tala om på grund av det starka beroendet av
exportmarknaderna för jordbruksprodukterna, vilka i de andra länderna
nästan helt kunna avsättas på hemmamarknaden. Krispolitiken har först
och främst varit valutareglering och handelspolitik; någon inre expansion,
har knappast försökts även om man gjort en hel del ifråga om
arbets-anskaffning.
Finland slutligen hade även hela krisen igenom varit behärskat av det
snåla internationella utrymmet; arbetarrörelsens maktlöshet hade
emellertid haft till resultat att man genom lönedumping småninigom kunnat
överflytta en del av sin arbetslöshet på konkurrejitländerina, särskilt
Sverge — givetvis på bekostnad av de arbetandes levnadsstandard,
som sjunkit katastrofalt, delvis under vad t. o. m. den finska
fattigvården ansåg som minimum.
De skiftande ekonomiska villkoren i de olika länderna satte i rätt
hög grad sin prägel på respektive ideologier. I nästan alla debatteir
kunde man urskilja en bestämd divergens mellan svenskarna och en mera
radikal-marxistisk grupp från Danimark—Norge med svenska inslag. »Den
svenska skolan» kreerades som slagord redan vid amdra dagens debatt
där Johan Vogt, Norge, inledde om »Krisproblemets behandling i nyere
socialökonomi». Inledaren påvisade Keynes’s, J. M. Clarks och Bircks
omvändelse från ortodox borgerlig kristeori till en mera realistisk
uppfattning till vilken de drivits av händelserna efter 1929 i motsats till
Cassel, Fisher och Hayek, vilka fortfarande inte kommit fram till en
hållbar förklaring av krisens natur i det privatkapitalististka
produktionssystemet. De förra hade oberoende av Marx kommit in på
marxistiska tankegångar.
Prof. Myrdal ville här inte tala om att teorin blivit mer marxistisk;
vad som skett var att man börjat göra en mera dynamisk teori, ett
område där Marx emellertid var en föregångsman. De yngre svenska
ekonomerna, som i mycket föregripit den utveckling Keynes etc.
genomgått, hade i motsats till Marx och marxisterna varit upptagna av nära-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
