Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 4 mars 1937 - Händelser och spörsmål - Nazitysklands ekonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål 174
handlande till den myckenhet, 30m bestämts. En viss omsättning är
därigenom garanterad, vilket möjliggjort fixerande av dels minimiipris
vid inköpen och dels maximipris vid försäljniinigen. Mellajihamden är
alltså strängt hållen och utan större möjligheter att genom
företagsamhet öka sina inkomster. Den torftiga trygghet systemet kan skänka
var tämligen säkert inte vad denna klass väntade av nazismen, som enf
gång slog sig till just des® riddare. Trots allt lära priserna dock ha
stigit avsevärt, även om det inte kommer till synes i några index. De
varor, som ingå där, har man kontrollerat. Bröd, socker, potatis ha
inte tillåtits stiga men väl frukt och grönsaker (200 ä 300 0/0 sägs det),
ägg, smör och kött med enligt uppgift 50 0/0 o. s. v.
Framför allt jordbruket skulle ju av nazisterna omhuldas. De lära
också ha givit ut mera pengar på detta än på någoin annan näringsgren.
Priserna ha fått stiga i någon mån, skulder/na ha reglerats och billig
arbetskraft har ställts till böndernas förfogande. Men lika fullt säges
man ha mera kapitalt misslyckats i fråga om jordbruket än på någon
annan punkt. För att göra landet oberoende av utlandet mäste
produktionen ökas framför allt av de viktigaste produkterna. Vete-,
råg-och potatisproduktionen skulle stegras med 60 0/0, socker med 40
Men 1935, då skörden var god, nådde man enligt de officiella
uppgifterna till icke fullt medeltalet för de sista åren dessförininiani. Och
1936 var skörden sämre. Men vad värre är, produktionsförmågan lär
försämras. Tyskland har icke kunnat framställa siina fodermedel själv,
lika litet som t. ex. vi för den delen. Man tänke sig nu vad som skulle
inträffa om importen helt plötsligt stängdes här hemma. Tillgången
skulle bli otillräcklig. Det är väl en gissning men’ den säges vara gjord
på tillförlitligt håll, att antalet förstklassiga mjölkkor och hönor minsikats
med 12 0/0 och att man kan befara en ytterligare minskning under detta
år med lika mycket. I början fannis det nämligen reserver att ta av.
Det skulle föra landet tillbaka i fråga om dessa tillgångar till läget i
sluitet av 1916. Som krigsbas synes ett sådant läge vara mindre
tillfredsställande. Det påstås, att om landet icke kan köpa utifrån, skulle
én dålig potatisskörd betyda hunger. Men det vore väl utlandets fel.
Den enda möjligheten att producera spannmål o. dyl. billigt är i
storgodsens form. Det lönar sig sämre för småbrukaren. Men nazismen
vill för död och pina inte gå den vägen, ty ävem om den skulle vara
förnuftig för att nå målet, så kan den inte gås eftersom Ryssland gåtti
den förut och ingenting gott kan komma från Ryssland. Utom där
storgodsen redan finnas. Junkrarna i öster ha tjänat på affären. Och
inte längre är det tal om såsom under den hatade republikens tid att söka
ge de landhungriga jord där.
^ Men det är ju inte bara i fråga- om livsmedel och fodermedel, som
Tyskland har behov av en import, som icke får förekomma, därför
att rustningarna måste gå före allt annat. Många andra varor ha måst
importeras. I fråga om dem inriktas ju nu ansträngningarna på
självförsörjning, på autarki. Det gäller om olja, gummi, textilfibrer och
mycket annat. Det är utan tvivel möjligt att vinna autarkin på flera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
