Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 25 juni 1937 - Fredriksson, Karl: Socialismens värdenormer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286 Karl Fredriksson
5. Samhällsekonomins hela funktionsprocess bör vara så beskaffad att
framsteg är uppnåeligt. Det nutida samhälle, för vilket socialiseringsproblemet
uppställer sig, är av progressiv karaktär. För den tid vi kunna överskåda
måste vi utgå från att iförhållandet blir detsamma. Uteslutet är visserligen
ingalunda, att en framtid kan medföra mera stationära och traditionella
samhällsförhållanden än dem vi känna, iliksom sådana perioder förekommit i en
tidigare utvecklingsepok. Med möjligheten av ett sådant stationärt samhälle
finns det ingen anledning att nu räkna. Progressiviteten får tills vidare räknas
med bland kriterierna på en god folkhushållning. Dock är det alls ej uteslutet,
att ett visst avsaktande av högkapitalismens hetsiga framstegstempo är inom
vår egen tid att upptaga bland det önskvärda.
6. Framsteget konkurrerar ofta med ett annat värde: tryggheten. Även åt
denna må självständigt värde som norm inrymmas. Att känna sig i tryggad
besittning av €n uppnådd standard uppskattar människan högt — hur stark
är ej reaktionen just mot otryggheten i kapitalismens värld. Ja, denna trygghet
kan mycket väl bld ett högre värde än den höjda standard, som vinkar vid ett
språng i det ovissa. Fågeln i handen och de tio i skogen. Den genomgripande
förändring mentaliteten synes undergå i det amerikanska framstegssamhället
under erfarenheterna av den stora krisen är ett av de största beläggen för
trygghetens landvinningar som norm för en samhällsordnings kvalitet. I
mindre snabbt fortskridande samhällen ha långt tidigare de kroppsarbetande
massorna i ett "bättre" samhälle sett enkannerligen ett tryggare samhälle.
7. Slutliigen må tillfogas att det folkhushåll bör tillerkännas företräde, där
för framstegets uppnående väljas medel, som äro de minst påkostande, de
minst störande, de minst omvälvande. Tradition, vanemässiga förhållanden
hava den valör i människans tillvaro, att man icke kan bortse från att
förändring oifta kännes som ett onus, alls icke i och för sig som något människan
till välbehag. Ej minst med avseende å socialiseringen och arbetarklassens
psykiska disposition är det oklokt att för mera kortvariga "revolutionära"
perioder förbise beständigt verksamma konserverande motiv. Framsteg får
man icke för intet. På överspänning av krafterna följer ofta reaktion i spåren.
Ett säkert behärskande av samhällsutvecklingens tempo ligger ännu icke inom
räckhåll. I den mån man är i tillfälle att välja är det kontinuerliga, successiva
framsteget att föredra.
Alla dessa synpunkter, säger Sandler, innehåller sådana första
rangens normer vid bedömningen av en folkhushållnings värde, att de
synts böra framställas i ett sammanhang och som postulerade
grundsatser, vilka man i grunden icke argumenterar sig till utan väljer.
Sandler framhåller också, vilket ju knappast behöver påpekas, att
välstånd och frihet, framsteg och trygghet kan råka i konflikt. Det
räcker icke med att rada upp dem som normer; praktiken kräver en
avvägning mellan dem inbördes. Vad som emellertid i detta
sammanhang intresserar oss är hur Sandler vid själva målsättningen
behandlar den rekvisita som förut spelat en så framträdande roll i våra
programdiskussioner: socialiseringen, privat eller statlig företagsamhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
