Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 25 juni 1937 - Litteratur - Thesen: Arne Garborg Europearen - Bratt: Kanske vi icke få krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310 Litteratur
förträffligt, upplevelsen av den norska fattigdomein,, som skapade
»upp-rorshng hjå Garborg, ein upprorshug som no i denine van-brotstida og i
mötet med anarkismen slo ut for älvor». Som statsrevisor hade diktaren
åtskilliga tillfällen att sätta sig in i saker och tiing. Han blev allt mer
och mer övertygad om omöjligheten att reda ut die kulturella och moraliska
problemen utan att lösa de sociala, ekonomiska. Det är däriför ha;n& syn
på sexualspörsmålet är så vid och modem, och hans klarsynthet och
ärlighet drev honom allt längre åt vänster, till opposition mot tidigare
vänner, som Johan Sverdrup, Björinson, bröderna Brändes. Fattigdomen
var en intensiv upplevelse för honom; åter och åter vände han till dessa
frågor. Han blev »ein av dei mest hatige och fanatiske aintikapitalistair»
som levt i Norge. Bondestudentar sysslar således med böndernas
ekonomiska trångmål; en av Thesen refererad artikel, Staten och
privategendomen, är också ett anmärkniingsvärt angrepp. Penningväldet
undergräver böndernas ställniing, menar Garborg; gårdarna sättas i pant, och
odalbonden går och sliter »for dei Rikmienin i Utland och Inni and, som
lever av aa ha Pe;niger i Bainten»; statlig hjälp odi överinseande från
det allmännas sida är det enda som kam rätta till missföirhållanidena.
Garborg stred tappert för sin övertygelse under svåra yttre och inre^
villkor; förföljelserna mot honom klarläggas omsorgsfullt i Theseins
förtjänstfulla studie, som icke endatst är utomordentligt stimulerande tack
vare sitt ämne. Det är ett mönstergillt populärvetenskaipligt arbete, klart
och överskådligt, lättläst och instruktivt, självständigt i sin forskning och
sina omdömien. Och det har odisputabel aktualitet. Garborg nerskrev
1889 (följande ord, väl värda att ihågkommas i närvarande
skymnings-tider: »Jeg t roster mig med den Tanke, at den voxeimde Reaktion)
historisk kun vil faa Betydni:ng som fremtviingende den endelige,
af-gjorende, radikale Revolution, som en Dag skal gjenfode Verden».
Axel Strindberg.
K. A. Bratt: Kaimske vi icke få krig. Boniniers. Sthlm 1937. Pris 2:25 kr.
Major K. A. Bratt stod ingalunda ensam och isolerad under 1920-talet
i sin tro på »de korslagda armarnas revolt» mot krigets och rustningarnas
system. Denna tro vair tämligen allmänt utbredd, men den tiden oeh
den tron är åtminstone för närvarainde numera ohjälpligt slut. Vad som
blivit kvar av den är endast en suddig mininesbild av någonting
hopplöst förflutet, av en avlägsen idyll, förhistorisk och smått fantastisk
efter allt som senatre timat. Det är som avgrunder skilde de europeiska
20-talet och 30-talet från varandra, hur intimt och mångstämmigt det
ena skeendet än griper in uti och betingar det amdira.
För världskrisens, fascisimens och krigsfarans 30-tal står det
ekonomiska ooh politiska 20-talet in memoriam som ett sjunket Atlantis:
välståndet var solvent och »evigt», hette det och det inte bara i USA
utan även i gamla Eunopa, kriget var baninlyst på jcrden, och den
organiserade freden började äntligen sköinjas vid horisontens rand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
