Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 25 juni 1937 - Litteratur - Bratt: Kanske vi icke få krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311 Litteratur
över krigets, revolutionernias och inflaitionenis arma Tyskland började
dollarns sol att skina: återhämtningen skedde raskt, Hitler var ur leken
efter kuppen 23, och det mellaniflolkliga samförståndets tid var kommen:
med ^den säkre, kloke Streesemanm vid rodret seglar Tyskland in i
Nationernas Förbund, där samtiidigt Briands vältalighet kulminerar,
medan därhemma MacDoniald mässar sitt outsiinliga y)peace of the worllllllldy>,
soim de brittiska tidninigismäninen och teckmarna aldrig bli trötta på att
härma och karrikera. Det blev en illusiomernas gyllein/e tid. En
samfälld, paciif^stisk aktion mot krigets alla muskedunder siattes i gång.
Allt skulle skrotas ned. y>Aldrig mera krigy>.
Det är lätt att förstå, om en positiv och livsbejiakande svensk major
vid detta tillfälle bröt upp ifrån sitt läger och sin kasern och gav sig
pacifismen i våld. Ty även pacifismen upplevde vid denina tid en
hög-konjunktur, sedan imiatssoirna i avsky vänt sig bort från det »krigets
verkliga ansikte» som^ förevisiades på filmdukarna landet runt, och som
viisade sig hos Reimtarque, pacifismiens store suiccéförfattare under
20-talet. Vad man tvistade om var närmast vägarna fram till det
gemena-Samma slutmålet, som hette den totala avrustniiingen och den
organiserade världsfreden. Isolerad och nationell avväpning — eller
internationell, successiv nedskrotning under Nationernas Förbunds ledning och
kontroll, ja, det var fråg;ani. Inom den orgaindserade arbetarrörelsen;
världen över gick debatternia höga och heta, när avrustniingens prolblem
vid denma tid placerades, på dagordniingen. Allt detta ter sig nu så
avlägset. Allt är förändrat. Den mellanfolkliga idyllen förbytt i ett
befäst läger. Demokratiierna — fredstankens bärare — förintade i Europas
mitt. Fredstonerna från Geneve har dränkts i krigstjutet från Tokio,
Rom och Berlin. Men många är det inte, som vill se och erkänna
den ekonomiska, kapitalistiska världskrisens avgörande betydelse för
denna politiska struikturförändring och för världens nya feberartade
mili-tarisering under 30-talets< decennium,.
Det här sagda betyder givetvis inte, att 20-talets pacifister hade »fel»
i sin grundsyn och propaganda. »De korslagda armarnas revolt» kunde
mycket väl diskuteras — men under en viktig förutsättning: att de
samtidigt kunde ventileras världen runt. Den viktigaste politiska
förutsättning för pacifismen var den politiska demokratins och
rörelsefrihetens, tankefrihetens och yttrandefrihietens bestånd. Dqnina
grun)dläg-gande förutsättning existerar inte längre, sedan 16 av Europas 26
borgerliga länder uppslukiats av en fascistisk eller halvfascistisk diktatur
med den politiska tyngdpunkten föriainkrad i en soldatesk. 20-talets
många opolitiska men upipriktiga pacifister har tvingats uppge sin
pacifism för att i stället bli politiskt medvetna anti-fascister. Deras forna
paroll: Ned med vapnen har tystnat. Den har fått vika för deras nya
krav: Fram med vapnen (till dem spanska demokratins försvar t. ex.)
De har insett det meniingslösia och makabra uti att söka komma abessinier
och spanjorer till hjälp enbart med pacifistiska rekommendationer om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
