Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 25 aug. 1937 - Händelser och spörsmål - Estland av idag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414 Händelser och spörsmål
diigare kkt vederbörainde i hågen. För arbetarna skulle detta betyda
organiisieranidet av s. k, arbietarikam/miaire. FackföreniTiganiia voro
mot-siåindare till arbetatrkaimr)arna,, men’ för något år sedan utfärdade reger
ringen Päts emellertid m lag om dylik kammiare. De första valen till
arbetarekammaren förrättades i fjol höst. Resultatet blev att omkring
350 .av de cirka 450 deltagande valmäninen rösitade på fackföreningarnas
lista och endast ett 704al på regeringens. Härav följde att arbetarnas
lista valdes, då regeringen icke vågade suspendera valet, och kammaren
blev .alltså ett officiellt organ där arbetarna hade möjlighet att i viss
mån :gör,a sin ^röst hörd. Kammaren har viktiga socialpolitiska uppgifter,
då den bl. ,a. skall utarbeta lagfö(irslag i arbetarfrågor och yttra sig
över iremisser i Iikn.ande spönsmål från regeringen. Den har också
redan givit sin opiinian tillkänna, bl. a. när det gällt strejkrätt,
semester-frågor, arbetarpensioneriing o. dyl. Arbetskammaren väljes för tre år
,aiv de s. k. arbetarråden och består av 30 kdamöter. Arbetarråden, som
gå tillbaka till revolutionstiden, ha också gett uttryck för arbetarklassens
mening om diktaturen, och vid deras stora konferens i våras framfördes
i ein resolution en ^.ad bestämda krav, bl. a. rörande fackföreningsrörelr
sens frihet från statsförmynderskap, 40-timmarsv’eckai, strejk- och
föreningsrätt, högre löner o. dyl.
Man ville hoppas att denna opinion vore ett verkligt uttryck för hela
den estländska arbetarklassans mening. Tyvärr är det väl endast
elitens, mien det är vackert så. De gåingna tre åren ha säkerligen lärt
arbetarna i allmänhet vad friheten är värd — hårda tider bruka
stål-sätta — och därför hoppas man också att den estläaidska
arbetarrörelsen skall växa sig stark, övervihnia inbördes motsättningar och kunna
hävda sig fackligt och politiskt trots trycket uppifrån. Man synes
trots .allt vara på god väg framåt. Exemplet från Finlands arbetare
under de senaste svå,ra åren och arbetarklassens inflytande i de övriga
nordiska länderna böra kunna stå som lysande och sporrande föredömen
— och göra det också.
Agrar ledaren Konstantiin Päts diktaitur, proklamerad i mars 1934 i
form av ett »undantagstillstånd» är icke, ehuru Päts uppenbarligen mer
och mer kommit att sympatisera med en del drag i fascismens
korpora-tiva statsideal, av samma brutala karaktär som diktaturerna i Cenr
tral-Europa eller i det södra grannlandet Lettland. Arbetarledarna hia
icke häktats och spärrats in, en viss öppen opposition förefinnes,
arbetar-sportföreningarna ha kunnat bedriva sin verksamhet — deras ordförande
är en gammal socialdemokrat — liksom också den speciella
arbetarteatern, f. ö. allmänt erkänd som den konstnärligt ledande i Estland.
Endast när det gäller det rena partiarbetet råder en nödtvungen stiltje
— framförallt när det gäller arbetarpartiet. Det synes också ovisst
hur det för framtiden blir ifråga om de politiska partiernas verksamhet.
Det estländska parlamentet har varit suspenderat sedan 1934, men
så småningom valdes en »konstituerande församling» — arbetarpartiet
deltog icke i detta val — vilken tidigt i våras började sitt arbete att
skaffa Estland en ny författning. Denna antogs definitivt i slutet av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
