Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 25 sept. 1937 - Madsén, Lars: Rättfärdighetskrav och livsbejakelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rätt färdighet skr au och livshejäkelse 443
sagornas ingredienser av dråp, tvångsgifte och sejd. Boken är
tillägnad "Vikingatidens Aand ’bagved Modet, H^jsind bagved Kraften,
som i vår Tid lever i Begrebet: M’anden fra Nord’’. Berättelserna
äro spännande som i den bästa äventyrsbok, författaren besitter ett
omfångsrikt etnografiskt kimskapsstoff, det är en fängslande roman.
Men bokens tillägnan varslar om att författaren tar sin skildring för
kontant verklighet, han tycks tro, att den tidens islänningar voro
sådana övermänniskor, som han gjort dem till. Vi skola inte ingå på
någon vidlyftig diskussion, men vill man bilda sig ett omdöme om
islänningen omkring år 1000, bör man–även om man inte vill ta med
Norden f. ö. — ta våra dagars islänningar något med i beräkningen,
de äro med all resipekt inte sådana tinderdjur. Man bör även jämföra
denna skildring med ättesagorna och se, att Kamban tillskjutit en
kraftigt romantiserande färgläggning, och man bör till sist komma
ihåg att de isländska ättesagorna inte ge några fotografier av den
tidens människor utan konstnärligt stiliserade porträtt. Man torde
kanske göra klokast i att betrakta Kambans kraftimänniskor som
uttryck för en germansk önskedröm om vårt nordiska Hellas. Vilket
inte hindrar att ser et stort, sk^zfnt Land" är en storstilad bok.
En helt annan känsla av psykologisk sanning förmår Gunnar
Gunnar sson ge oss i ’’Graamand’\ Hans människor kunna vara något så
mänskligt som möjliga, det faller sig svårare för Kambans gestalter. I
alla stycken är "Graamand" ett mästerprov av berättarkonst, djupt
fängslande från första till sista blad. Behandlar uppkomsten av en
släktfejd.
Och ännu en tittglugg bakåt i tiden in i ett annat Island än
ättesagornas ger oss Halldör Laxness i sina nya romanserie ’’Frie Maend"
och ’’Asta Sollila", Här möta vi inte de historiska tillfällenas och de
stora ätternas Island, det är en småbondes tillvaro på gränsen till
nutiden, sådan denna tillvaro varit så länge traditionen förmår bära
vetandet bakåt i tiden. Visst är det sturskt och självständigt, men inte
riktigt så storslaget som önskedrömmen kanske skulle vilja.
I de isländska sagorna och deras efterföljare finns ingen plats för
livsbejakelsen. När någon där följer sin drift så blir det gärna
rovdriften och habegäret, och ett kränkt rätt färdighetsbegär är som regel
upphovet till de vittomfattande släktfejder varom berättelserna
vanligen handla. Rättfärdigheten ger den isländska litteraturen dess
dramatiska spänning och hårda kraft, vekare känslor ha föga
livsbetingelser i detta litterära klimat, där människans lycka intresserar mindre än
människans öde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
