Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12, 20 dec. 1937 - Meyer, Håkon: De unge radikale
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De unge radikale 619
tåligt och stilla sin väg fram och icke säger så mycket, men som börjat
tänka. Det skall vara med och säga sitt ord om att hädanefter skall
det svenska folket ha sådana former för sin styrelse, att det självt
kan bestämma över sina kommande öden.
Og midt under brytningstiden, på den siste kongressen han deltok
i det svenska sosialdemokratiet forkyndte han denne
fremskritts-troen:
Vi tro att världen dock går framåt. Om man blott tar fasta på de
mörka sidorna av livet får man ingen hel bild av detsamma. Vi tro
på framtiden, på arbetarklassens kommande herravälde, ordet
arbetarklass då vidgat till att omfatta alla, som verkligen utföra ett
sam-hällsnyttigt arbete.
For millioner mennesker fortonet Europas fremskrittsår sig
ander-ledes. For kolonifolkene, som slavet for å skaffe Europa dets rikdom,
var imperialismens årtier ikke egentlig noen progressiv periode. De
kunde vanskelig erkjenne at humaniteten var i så sterk vekst, de
betalte civilisasjonen med knekket frihet, f^konomisk slaveri og
ube-grenset utbytting. De oplevet reversen av den herlighet, som i
liberalismens og sosialdemokratiets Europa gav progressivismen dens
grobunn. Og de oplever det den dag i dag.
Men så kom krigen og f remfor alt for den unge generas jonen i
Europa bet^d den sammenbruddet for denne lykkelige optimismen,
sammenbruddet for alla fremtidsplanene. De eldre beholdt jo for en
stor del sine opfatninger tvers gjennem 0deleggelsesårene, gjennem
krig og krise, og da de relativt gode årene satte inn midt i 1920-årene,
opstod der en kortvarig blomstringstid for sosialdemokratiet i
Mel-lemeuropa og for de lykkelige illusjonene.
Ungdommen fra krigens og etterkrigens år, de som idag er
mel-lem 35 og 50 år, kunde umulig tilegne sig den opfatningen at det
foregikk en rolig, progressiv utvikling, som skulde fj2^re menneskene
til större lykke og friere samliv. Krigen slo spillet overende, og der
var neppe mange blandt de unge som festet lit till krigssosialismens
ideer, slik de blev utformet av Karl Renner og Paul Lensch: de som
opfattet statens og kommunenes regulerende inngrep under
krigsåren e som den egentlige innledningen til sosialismen. Det var andre
steder de unge fikk sine impulser. Skulde jag opsummere vesentlige
momenter som virket med til å danne min og mine venners opfat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
