Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 31 okt. 1938 - Berendsohn, Walter A.: Tysk emigrantlitteratur 1933—1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
518 Walter A. Berendsohn
Tredje riket; t. ex. Lion Feuchtwanger, "Die Söhne", 1935
(fortsättning av ^’Der judische Krieg"), ’’Der falsche Nero’’, 1936; Alfred
Neumann, "Neuer Cäsar" och "Kaiserreich", och Joachims, ’’Die
Stimme Victor Hugos" behandlar Napoleon III :s diktatur som
parallell o. s. v.
För mången diktare är det konstnärliga skapande det andliga
hemlandet, som han för med sig och som ingen kan ta ifrån honom. Han
fortsätter sitt verk i emigrationen. Thomas Mann har publicerat
fragment till en roman "Lotte in Weimar", där han som redan många
gånger tidigare sysslar med det stora fenomenet Goethe, alltså det
tyska arvet. Han trampar i Goethes fotspår med sin roman i fyra
delar "Joseph und seine Bruder", som också berör en viktig del av
det gemensamma europeiska arvet. Han författar också moderna
chansonger, denna blandning av folkvisa och politisk ledare. En
liknande uppfattning om "ren" konst uttryckte Franz Werfel vid
PEN-kongressen i Paris 1937 under sitt bordstal. Ernst Glas er har skrivit
en inledning till en novellsamling av en schweizisk författare,
"Novellens konstart", där han försvarar denna diktforms stora lugn
gentemot romanernas larmande framställning av människoöden. Därefter
följde hans novellsamling "Das Unvergängliohe", 1937. Arnold Zweig
har till sin romancykel från världskriget fogat två redan tidigare
planerade böcker: "Erziehung von Verdun" och "Einsetzung eines
Kö-nigs". Remarques tredje bok "Kameraden" behandlar på nytt hans
eviga tema krigskamratskapet. Jag nämner i detta sammanhang
också Vicki Baum, Max Brod, Alfred Döhlin, Bruno och Leonhard
Frank, Georg Hermann, Gina Kaus, Hermann K est en, Joseph Roth,
René Schickele, Victoria Wolf, Alfred Wolfenstein, Stefan Zweig.
Alla dessa fortsätta med sitt konstnärliga skapande. Under det att
klarläggandet av förhållandet till Tredje riket dominerar i de
diktverk, som behandla människoöden i fördjupad realism, kretsa dessa
böcker kring en enskild själs öde (ofta i socialt sammanhang) eller
gå i ideell eller religiös riktning, därmed troget följande den stora
förkrigstraditionen. På så sätt komma humanitetens båda sidor till
sin rätt i den tyska emigrantlitteraturen, strävan till fullkomning
av den enskilde och kamp om den betydelsefulla gestaltningen av den
mänskliga gemenskapen. Denna litteratur befinner sig inte under
enhetlig ledning, den är inte likriktad, den är mångsidig och styr i
flera riktningar, det finns inom den motsatser och spänningar av
politisk och konstnärlig natur; det är dess rikedom och heder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
