Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 20 nov. 1938 - Fredriksson, Karl: Liberalismens renässans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liberalismens renässans? 545
Som god liberal riktar Lavergne en ettrig kritik inte blott mot
statssocialism och statsdiktatur, utan över huvud taget mot hela
uppsättningen av moderna planhushållningsprogram. Hans eget
huvudalternativ till den otyglade kapitalismen är en "kooperativ socialism",
i vilken han förhoppningsfullt plockar in alla frihetens förmåner och
där man slipper både statssocialismens förmynderskap och
kapitalismens roffarfasoner — -en kapitalism utan kapitalister, som han
varierar beskrivningen. Knepet är alltså att fixa denna verkligt goda
cigarr.
I Sverge har vi redan ett stort stycke verklighet, som åtminstone
delvis liknar professor Lavergnes beskrivning, ehuru den icke
omsluter kommuner och samhällsorgan, nämligen konsumentkooperationen.
Denna är intensivt liberal, men därför icke kapitalistisk. Det finns
från socialdemokratiskt hälil all anledning att erkänna kooperationen
som ett överlägset alternativ till kapitalistisk företagsamhet.
Invändningen är blott att denna form av samverkan, som bygger på
frivillighet, utvecklas relativt långsamt och icke kan väntas inom
överskådlig tid bli kapabel att lösa det problem, som uppstår i och med
att den vida större kapitalistisika sektorn kör fast med jämna
mellanrum.
Det kanske för mången socialdemokrat känns frestande att rycka
på axlarna åt dessa vädjanden om kapitalistisk självbesinning. Men
trots allt har nog dessa skenbart naiva personer en mycket klarare
verklighetssyn än de välvisa gentlemän som predikar att staten skall
hålla sig ur vägen och bara låta kapitailismen breda ut sig.
Kapitalismen i sin frihet har haft chanser länge nog. Vill den härefter ha
någon chans, återstår nog bara valet att underordna sig den
demokratiska statsmakt, som erbjuder tyglad frihet, eller att kasta sig i
armarna på den fascistiska diktaturen. Det senaste alternativet syntes
nog till en tid rätt tjusigt för en härsklysten kapitalism, som trodde
sig där ha en utsikt att bärga sista »stick och få makten ännu säkrare
i sin hand. Verkligheten har varit en kalldusch för dessa
förhoppningar. Ty om det är sant att nazismen är en diktatur över arbetarna
— något som storkapitailismen säkert ser med sympati — så är det
också sant att nazismen dragit repen hårdare om kapitalismens
handlovar än vad en demokratisk statsmakt någonsin skulle ha lust eller
krafter till. De mera skarpsynta elementen i kapitalismens egen krets
har tydligen begripit den saken. Det må vara sant att nazismen i
många stycken gjort gemensam sak med en hänsynslös rovkapitalism
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
