Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3-4, 1939 - I fredens tjänst - Braatøy, Bjarne: Arbetarinternationalismen på avskrivning?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 Bjarne Braatoy
Det var stor anledning att betrakta denna nyorientering inom
Inter-nationalerna som något betydelsefullt. En väsentlig del av den franska
folkfronten stod bakom. Just i mars stod en ny regering på trapporna
med Leon Blum och det socialistiska partiet i spetsen. Samarbetet
med kommunisterna var icke brutet. Den internationella anknytningen
till Sovjetunionen skulle varit given. Ännu viktigare var stödet från
den brittiska arbetarrörelsen. Denna stod visserligen i
oppositionsställning i sitt eget land, men man har vant sig att betrakta den som något
mer än en arbetarrörelse inom Storbritannien. På samma sätt som
Storbritannien gäller för att vara centrum i ett världsrike, så har
man trott att dess arbetarrörelse var ett slags samlingspunkt för
arbetarrörelsen i hela imperiet.
Det tog icke mer än ett halvt år innan också grundvalen för
Parisresolutionen sviktade. Det spelar därvid mindre roll att Léon Blums
andra regering icke fick många veckors liv. Folkfronten fortsatte att
bära upp den franska regeringen, i varje fall formellt. Men under
septemberkrisen sviktade den franska folkfronten, och den
internationella kommunismen anmälde sig till tjänst först då det var för sent.
På den brittiska fronten visade en konferens, som hölls i Sidney i
Australien under septemberkrisen, att det brittiska aAetarpartiet
icke hade förvissat sig om stöd från de andra aAetarpartierna i
världsriket. Dessa voro emot att sända hjälp om Storbritannien kom
i krig för Tjeckoslovakiets skull. Från den västra delen av jordklotet
kommo alls inga tecken på stöd. Den mexikanska arbetarrörelsen hade
nog gjort ett radikalt intryck på fackföreningsinternationalens möte i
Oslo i maj, men den blev under mellantiden upptagen av att
nationalisera oljekällorna i Mexiko, så upptagen, att den tillät regeringen att
sluta bytesavtal med Hitlertyskland hellre än att uppge denna sak.
Då det kom till kritan stod det alltså ingen fransk, ingen brittisk och
ingen internationell ’’folkfront’’ bakom kraven i Parisresolutionen.
Efter septemberkrisen skulle upgiften i alla fall ha varit att rädda
spillrorna. Vad har blivit av detta? Som en drunknande klänger sig
fast vid ett halmstrå har man på olika håll inom arbetarrörelsen tagit
sin tillflykt till tanken på en "internationell konferens". Det var det
enda positiva förslag som Attlee kunde föra fram i parlamentets
Miinchendebatt i början av oktober. Den franska
fackföreningsrörelsen och det socialistiska partiet har tagit upp tanken.
Fackförenings-internationalen arbetar med den. Men den socialistiska intemationalen
är icke med på noterna. Och ändå är det till syvende og sist de poli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
