Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordström, G. Hilding: Den svensk-norska socialdemokratin och unionsfrågan före 1895
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340 G. Hilding Nordström
bildade ’högerledaren Emil Stäng sitt andra kabinett på ett mycket
moderat program. Det obestridliga förhållandet, att den nya
regeringen hade bildats i strid med parlamentarismens principer, kom
den norska vänstern att kasta sig över den nya ministären med
formligt raseri. Den blev i en stortingsdebatt t. o. m. kallad för en ’’svensk
under regering". Genom uttalanden och dagordningar gjorde
stortinget livet så surt som möjligt för de nya männen^^ och man
tillvitade dem liksom norska högern i allmänhet, att de slogo vakt om
unionen icke för dennas värde i sig själv utan därför, att den
tjänade konservatismens sak. Inom svensk-nationella kretsar reagerade
man mot norrmännens uppträdande bl. a. genom beslut om bildande
av ett par organisationer med uppgift att hävda svenska synpunkter
i unionsfrågan.
Konsulatfrågan hängde alltjämt i luften. Ett avgörande måste
emellertid träffas, sedan stortinget den 19 juli 1893 beslutat att
bevilja Norges andel till konsulatkassan allenast på vissa i Sverge
såsom kränkande ansedda villkor. Kung Oscar vägrade att godkänna
stortingets beslut. Egentligen voro socialdemokraterna så gott som
ensamma om att lägga hela ansvaret på konungen för det, som
inträffat. Även den dåvarande kronprinsen blev anklagad för att gå
förstakammarhögerns ärenden, speciellt sedan han i både svensk och
norsk vänsterpress och t. o. m. i stortinget gjorts ansvarig för ett
yttrande om möjligheten av en svensk militärpromenad över
gränsen för att kväsa norrmännen.^® Social-Demokraten, som vid denna
tid–efter Brantings avgång ur redaktionen — redigerades av
Carleson, tydde konungens sanktions vägran såsom förebudet till ett
estrupianskt regemente.
Stortinget fortsatte sin demonstrationspolitik bl. a. genom att
nedsätta konungens och kronprinsens apanage. Norska
Social-Demokra-tens utpräglat republikanska inställning röjde sig i ett par artiklar,
som publicerades under sommaren, och det norska partiets talare
gåvo under sommaren och hösten 1893 kungamakten skulden för att
unionskonflikten hölls gående till förfång för lösningen av trängande
arbetarkrav. Jeppesen karakteriserade unionen och kungamakten så-
29 "Venstretingmennens nasjonalfolelse var ved å bli pervertert til hoirehat",
är en sentida historieforskares omdöme om läget i stortinget våren 1893.
Keilhau a.a.
30 För att göra slut på de ihållande ryktena såg sig kronprinsen föranlåten
att 1894 offentligen dementera de honom på sin tid tillagda uttrycken. Soc.-D.
16/4 1894.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
