Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 5 nov. 1939 - Willers, Uno: Dolkstötsteorin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
602 Uno Willers
Härigenom har vanföreställningen om Maurice som
dolkstötsbegreppets upphovsman på visst sätt upphöjts till ofificiell åskådning.
En som sakkunnig till det parlamentariska undersökningsutskottet
kallad socialdemokrat, dr Ludwig Herz (jfr nedan!), är den som
kanske utförligast vänt sig mot att begreppet skulle vara skapat av
Maurice. Han citerar en dementi, som denne tillställt den tyska
pressen. I fråga om uttryckets genesis gör Herz sig emellertid skyldig till
vissa motsägelser — egendomligt nog icke påpekade av motparten.
Sålunda påstår H. till en början, att det skulle ha varit Neue Ziiricher
Zeitungs londonkorrespondent, som ursprungligen präglat uttrycket,
vilket — som vi sett — knappast kan stämma (s. 121; enligt H. skulle
artikeln vidare influtit i N. Z. Z. den 1 dec.; rätt datum är som
påpekats den 17). Artikelskribenten skulle ha velat giva sitt referat en
"verkningsfull avslutning" och därför tillfogat, att enligt den
allmänna opinionen i England armén fallit för en dolkstöt i ryggen,
vilket — som jag också visat — han aldrig skrivit. I annat sammanhang
förklarar Herz, och detta säkert med all rätt, att man icke med
bestämdhet kan uttala sig om när begreppet kom in i den politiska
diskussionen.
Helt säkert har detta politiska slagord så småningom
utkristalliserat sig ur rätt allmänt hållet tal och vanliga fraser. Tal om att
bildligt draga dolken mot någon eller tillfoga en dolkstöt i ryggen skulle
säkert kunna följas längre tillbaka i tysk politisk terminologi i olika
sammanhang.
I dolkstöts frågan hördes inför det omtalade utskottets fjärde
undersektion en rad civila och militära sakkunniga. Deras utlåtande
fö-relågo emellertid först sent tryckta in extenso och kommo, så vitt jag
kunnat finna, icke att få någon betydelse för begreppets närmare
definiering i den politiska diskussionen, trots de försök, som gjorts
härtill av icke minst de militära sakkunniga. I viss mån kom den
parlamentariska undersökningen att föregripas av en vidlyftig rättegång,
där frågan på ett sådant sätt skjutits i förgrunden, att namnet genast
blev "der Dolchstossprozess". Den hade föregåtts av två andra
livligt uppmärksammade politiska rättegångar, nämligen den mot Hitler,
Ludendorff o. a. efter kuppen i Miinchen i november 1923, och den
kända skandalprocessen mot Ebert under slutet av dennes liv, vilken
tog sin början i Magdeburg den 9 dec. 1924.^ Redan denna
sistnämnda process hade satts i samband med "dolkstöten". Det
egentliga upphovet var Eberts inträdande i ledningen för en mycket
hotande ammunitionsarbetarstrejk i januari 1918. Samtidigt med att
denna rättegång pågick i Magdeburg utgav den sydtyska
nationalismens kanske främsta organ, Siiddeutsche Monatshefte, två särskilda
häften med titeln "der Dolchstoss" innehållande redogörelser för den
revolutionära propagandan inom här och flotta, för strejker under
1 En inlaga av Ebert till rätten har publicerats i Sverige från kommunistisk
sida — som en anklagelse gentemot socialdemokratin — under titeln:
Socialdemokratien och fosterlandet. Rikspresident Eberts ärekränkningsprocess i
Magdeburg. Sthlm 1925 (Frams förlag).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
