Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1940 - Litteratur - Heckscher, G.: Brittiska imperiet (Anmäld av Braatøy) - Holmberg: Gud som haver och andra uppsatser om svensk litteratur (Wizelius)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
tiska imperiet" (sid. 118). I en mening
går nog det brittiska begreppet "fiscal
autonomy" ut på samma sak som det tyska
"Währungshoheit", men trots det äro dessa
två begrepp politiskt sett som eld och
vatten. Den tyska imperialismen går ut på
att utvidga området för moderlandets
absoluta ekonomiska herravälde medan den
brittiska medvetet innebär en utveckling
av lokalt ekonomiskt självstyre. I sin
högsta utvecklingsform betyder det sista just
dominionställning, medan det förra icke
tillåter en sådan ställning. En jämförelse
mellan Eires och Tjeckoslovakiens rent
förval tningsmässiga öden visar tydligt den
oförsonliga motsättningen.
Förf. synes därför icke ha fått något
grepp på imperiets utveckling mot vad han
kallar "den brittiska nationsgemenskapen".
Det som skett under de senaste tre
månaderna visar, att det verkligen gäller något
mer än ett ideologiskt "folkförbund i
folkförbundet" (s. 114). Det rör sig
verkligen om en förebild till Nationemas
förbund. Fria folk kunna hålla samman över
gränserna både för fredlig samverkan och
för motstånd mot diktatursträvanden. I
Norden ha vi anledning att ge akt på detta.
Bjarne Braatgy
OLIB HOI.MBEBG: Gud som
haver och andra uppsatser om svensk
litteratur.
I5onnlers 1939, 272 sid. Pris 6: 50.
Olle Holmbergs nya essayer är i stort
sett kronologiskt ordnade, från Ling till
Fröding. Före uppsatsen om Ling står
emellertid en om Karlfeldt, och författaren
har därmed troligen velat markera
dess-centrala betydelse. Till utgångspunkt har
Holmberg tagit de berömda raderna om
tsaren och staren, och han tolkar dem på
ett mycket acceptabelt sätt. De står i
dikten I marsvind, som skrevs under intryck
av de ryska marshändelserna år 1917.
Karlfeldt var till en början — menar
Holmberg — sympatiskt inställd till den
revolutionära utvecklingen; det tsaristiska
tyranniet hade avskaffats, och man kunde
hoppas på en bättre tingens ordning.
Marsvåren fick en symbolisk undermening.
den kändes som ett framtidslöfte. Man
kunde ha rätt att andas ut en stund:
Vad bry vi oss om tsaren?
Se staren, se staren!
Men förhoppningarna visade sig ha
varit förhastade; efter Kerenski kom så
småningom Lenin, och bolsjevikernas terror
fick Karlfeldt att helt och hållet ändra
ståndpunkt. Revolutionärerna var inte ens
människor utan "busar", och deras
sysselsättning var bl. a. att "strypa barn och
stympa lik". Den karakteristiken
återfinnes i En pesthymn, skriven med tanke på
finska inbördeskriget.
Till denna valplats gå vi man ur buse,
ty gränsen mellan människa och buse
få inga fega fredsslut plåna ut.
Det var därför alldeles i sin ordning, att
Karlfeldt höll ett välkomsttal vid Svenska
brigadens återkomst till Stockholm. Om
dess insats skulle eftervärlden läsa, yttrade
Karlfeldt, "väl om hård och tapper fejd,
men mer om hänförelse, trohet,
självuppoffring". Holmberg menar nu, att
Karl-feldts partitagande inte var av politisk art
utan rent humanitärt. Och det anser han
bevisas av att Karlfeldt, om han fått leva,
"uppenbart" skulle ha reagerat lika starkt
mot den nazistiska terrorn. Det skulle han
troligen ha gjort, men därmed är inte sagt,
att Holmbergs resonemang är riktigt.
Karl-feldts protest mot bolsjevismen var inte
enbart humanitärt betingad; den rymde
också ett politiskt inslag.
Till en början hade han ju funnit
revolutionen berättigad; den tsaristiska
regimen måste han alltså ha betraktat som
något ganska barbariskt. När
bolsjeviker-na sedermera övertog makten och införde
barbariska metoder även i revolutionen,
tog Karlfeldt upprörd avstånd. Men
varför hade han aldrig lika indignerat
protesterat mot tsarismen? Terror upprörde
honom av humanitära skäl. Men förekom
ingen terror vid undertryckandet av det
röda upproret i Finland? Den protesterade
Karlfeldt inte emot. Han hade haft
tillfälle till det i talet till Svenska brigaden.
Rent humanitär kan man därför inte kalla
hans ståndpunkt.
Olle Holmberg kommer in på den ryska
revolutionen även i en annan uppsats, präs-
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
