Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1940 - Beyer, Nils: Stockholmsteater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Beyer
därigenom gör den åttaårige artisten till den osynliga huvudpersonen i en
upprörd victoriansk villervalla. Har till och med de små barnen förlorat
sin oskuld?
I den moderna repertoaren har slutligen Amerika varit representerat med
den betagande lilla komedi, som Dramaten fick övertaga i en färdig
föreställning av Riksteatern. Författaren till San Luis bro, Thornton Wilder,
har i sitt djupt poetiska stycke Vår lilla stad förtrollat vårt förnuft, så att
vi utan vidare godtaga denna skönmålning av en amerikansk förkrigsidyll
— och våra sinnen så alt hela staden får liv för våra ögon förmedelst en
conferencier (Erik Berglund), en handfull skådespelare, ett tjog stolar,
två bord, två trappstegar och ett draperi. Det är åskådarens fantasi som
får tillhandahålla den övriga rekvisitan.
Detta teaterexperiment kom som lugnet före stormen, då Dramatiska
teatern därefter, med ett uppbåd av alla sina resurser, spelade upp den
praktfullaste föreställningen under säsongen, Shakespeare-komedin Mycket
väsen för ingenting. Där visade nationalscenen att den alltjämt kan vara
vår ledande scen.
★
De stora regiinsatserna har endast i undantagsfall satt sin prägel på
säsongens första hälft. Därvid är i första rummet att nämna Olof Molanders
bländande iscensättning av Victorien Sardous gamla historiska paradstycke
Madame Sans Géne på Oscarsteatern. Det blev en succés som måste glädja
teatervännen, därför att föreställningen i så hög grad gjorde rättvisa åt det
som i alla fall var förtjänsten hos dessa gamla franska teaterskräddare:
konsten att åstadkomma en perfekt scenisk situation, att skriva
teaterstycken, vars knalleffekter må vara naiva, men som ger skådespelarna roller, i
vilka de kan leva ut sin konst.
Alf Sjöberg är numera den största tillgång Dramatiska teatern har på
regins område, och det kan synas en smula egendomligt, att han under en
stor del av året varit sysselsatt med filmning. Anna Sophie Hedvig var
hans enda regiarbete under hösten, och först i januari har han återvänt till
teatern. Men då kom han också med pukor och trumpeter. Mycket väsen
för ingenting blev en föreställning med ett jätteuppbåd av folk och färger,
av fantasi och festivitas — en värdig fortsättning av den form för
iscensättning av Shakespeares lustspel, som han inledde förra året med Som
ni behagar, och för vilken han den gången blev berömd både i Stockholm
och Oslo. Sjöberg använder Shakespeares text som inspiration till ett slags
maskeradföreställning i historisk kostym — med nutidsmänniskor bakom
108 maskerna. Måttlös är den uppfinningsrikedom, med vilken han diktar sce-
Tiden 2 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
