Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1940 - Hedenius, Ingemar: Uppsalafilosofin och diktaturstaternas framfart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uppsala filosof in och diktaturstaternas framfart
måste vara just en teoretisk grundval för viss kriminalitet eller
vansinnes-politik, den idén slappes inte nu liksom i förbigående ut av en namnlös
bladskrivare, utan den blåses ut över allt folket av en generaldirektör. I
stycke med den iståtliga stilen går också, att general direktören åberopar den
politiska situationens allvar för alt kommendera fram ett svar, och fastän
veterligen få (eller dngen) utom han själv verkligen fått för sig att på detta
sätt sammanställa hägerströmianismen med de fascistiska ideologierna, låter
han därvid höra sig i "allmänhetens" namn. "Det är i högsta grad
nödvändigt", heter det, "att allmänheten ifår Btörre klarhet på denna punkt
just nu".
Själva vanföreställningen synes till en del ha uppkommit genom något,
som herr Örne hört Lundstedt lägga ut i ett föredrag. "Vad rätten angår har
jag hört och Bett professor Lundstedt utveckla, att det överhuvud icke finnes
någon rätt utom den, gom är utfärdad av statsmakten i form av lagar och
upprätthålles med tvångsmedel och straffhot." Detta yttrande, som Lundstedt
ju kan ha fällt, har herr Örne uppfattat på ett mycket egendomligt sätt:
"Att säga att allt vad islaten bestämmer är rätt och att det, på vilket staten
icke har satt sin hallstämpel, alls icke förtjänar detta namn, medför en
mycket tråkig konsekvens." Den mycket tråkiga konsekvensen böfinnes vara
den fascistisk-kommunistiska rättsideologin, som enligt herr Örne är
identisk med idén om statens gudomliga suveränitet och den enskilde
medborgarens principiella rättslöshet gentemot statsmakten. Får man förutsätta, att
Lundstedt verkligen sagt precis vad som står i det första citatet — och annars
blir ju allt resonemang omöjligt med en person som är höjd över
användningen av böcker — är det emellertid tydligt att herr Örne missuppfattat
hela saken.
Det är icke satsens mening, "att allt vad staten bestämmer är rätt". (Redan
den ringaste kännedom om Lundstedts egen praktik, som ju jämt dikterats
av övertygelsen att något som den lagstiftande, den regerande eller den
dömande statsmakten bestämt icke varit rätt, tycker man borde ha förbjudit
en sådan tolkning. Och hur kan herr Örne, som har den föreställningen, att
uppsalafilosofin anser all rätt vara illusorisk, tillskriva
samma-uppsalafilosofi den åsikten, att det existerar en verklig rätt, en rätt som staten har
monopol på?) Lundstedts yttrande kan ha haft följande rimliga innebörd. Det
som föreligger när och endast när vi med sanning påstå, att något positivt
rättsligt föreligger, är dels vissa empirisk-sociala fakta, vilka antingen
realiseras eller med vissa till buds stående medel kunna realiseras, dels en viss
ordning, given med vissa av statsmakten sanktionerade regler, enligt vilka de
angivna fakta realiseras. De empiriska fakta, som omtalas i denna definition,
äro fakta av typen "A:s ådömande av fängelsestraff", "B:s tillerkännande av 175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
