Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1940 - Helger, Nils: Enhetligt eller blandat skolsystem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Helger
analyserar man professor W:s referat av vad de "anser", så finner man
verkligen inte mycket för vänner av den tidiga differentieringen att stöda sig på.
Differentieringen "kan inte uppskjutas längre’. Är det med hänsyn till
barnens natur eller med hänsyn till vissa ämnens natur, eller t. ex. för att
barnen inom viss tid skall komma till ett visst mål? Det är naturligtvis
den förstnämnda synpunkten, som är den pedagogiska. Men ligger inte i
uttrycket "kan inte uppskjutas längre" underförstått att differentieringen
egentligen borde uppskjutas om inte etc. Men kanske är det inte minst på
denna punkt, som professor W:s egen karaktäristik av den pedagogiska
vetenskapen passar in, nämligen att "den icke ännu nått säkerhet i metoden
och fasthet i resultaten"? ^^
Till dess vetenskapen sagt något bestämt om lämpligheten ur
barnanaturens synpunkt att åstadkomma en differentiering vid 10—Il-årsåldern,
är det väl ändå bäst alt lita till erfarenheten, och den har hittills,
såvitt jag vet, icke givit skäl till någon differentiering vid den åldern.
Därför har femte klassens kurser i våra folkskolor aldrig haft någon annan
karaktär än kurserna för fjärde klassen.^® En viss skillnad finns mellan
andra och tredje klassens kurser samt likaledes mellan kurserna för tredje
och fjärde. De tre första skolåren har inte ansetts särskilt lämpade för
systematisering av undervisningen. Ämnena naturkunnighet, geografi och
historia ingår därför i hembygdsundervisning och har företrädesvis ansetts
höra inhämtas genom iakttagelser och manuella övningar i barnets närmaste
omgivning. Först i fjärde klassens kurs börjar man med dessa fack som
självständiga ämnen. Man läser i denna klass ett litet stycke historia, ett
litet stycke geografi, ett litet stycke naturkunnighet o. s. v., allt tillrättalagt
efter barnens spirande fattningsförmåga. Meningen är naturligtvis att
fortsättning skall följa. Men för de barn, som föräldrarna bestämt för
real-eller studentexamen, får det inte ske. De måste avbryta dessa kurser och
tvärt kasta sig in på annat.
I modersmålet t. ex. har de påbörjat några enkla språkbyggnadsövningar,
som förberedelser till den mera systematiska grammatikundervisning, som
kommer först i sjätte klassen. Nu kastas de tvärt in i systematisk
"form-och satslära med tillämpningsövningar" och vad värre är, "den tyska
formläran, i sina grunddrag påbörjad; tillämpningsövningar". Men detta är
sannerligen inte barnamat. Den som inte på grund av sitt sunda förnuft
och sin lärarerfarenhet ser att detta är på tok, kan ju studera docent Herlitz’
utredning om arbetsbelastningen i våra skolor. Han finner där, att en
En artikel under strecket i Sv. Dagbl. den 7 maj 194«, spalt 2.
26 Och i den gamla 6-klassiga realskolan fanns ingen karaktärsskillnad mellan första
och andra klassen.
Tiden 6 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
