Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1940 - Marc-Wogau, Konrad: Axel Hägerströms verklighetsteori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Hägerströms verklighetsteori
lunda : de tåda omdömena skilja sig från varandra därigenom, att det som
utsäges i det ena (Gustav den andre Adolfs död 1633) icke existerar, det
som utsäges i det andra (Gustav den andre Adolfs död 1632) existerar.
Denna Hägerströms tanke om det totala verklighetssammanhanget och om
de olika sätt, på vilka olika föremål ingå i detsamma, har för icke så länge
sedan kritiserats av docenten Anders Wedberg (diskussionsinlägg i Theoria
1988). Hägerström har icke besvarat denna kritik. Jag vet ej heller, hur
man ’Skulle kunna avlägsna de tämligen uppenbara svårigheterna i denna
tanke.
Man kan ställa mot varandra två klart skilda tankar, och det är omöjligt
att avgöra, vilken av dem Hägerström egentligen vill göra gällande, då han
skiljer mellan blott föreställda föremål och föremål, som äro verkliga jämte
föreställningen om dem. 1. Den ena tanken är följande: Bland leden i det in
toto verkliga finnas några, som tillsammans bilda ett Bpeciellt sammanhang,
ett rumsligt-tidligt komplex. De blott föreställda föremålen tillhöra icke
detta tidligt-rumsliga komplex, men väl höra dit föreställningarna om dessa
föremål och även alla andra s. k. exiisterande föremål. Om vi beteckna ett
föremål, som är verkligt blott som föreställningsinnehåll, med I och ett
föremål, som är verkligt jämte föreställningen om detsamma, med F., så måste
föreställningen om I, såvitt den själv är något jämte föreställningen om den,
betecknas som ett F. Enligt vår första tanke bilda alla F tillsammans ett
rumsligt-tidligt sammanhang, till vilket intet I hör. (Föreställningarna
tillhöra detta sammanhang strängt taget blott medelbart, genom förmedlingen
av den organism, till vilken de höra. Men vi bortse från denna
komplikation i resonemanget). Tanken på ett dylikt sammanhang synes ofta föresväva
Hägerström. Uttryckligen framhåller han, att det sanna omdömets föremål
"förekommer bland det in toto verkliga ej blott i föreställningen utan även i
det komplex, till Vilket denna hör" {Sd. 10). Av detta citat framgår med all
önskvärd tydlighet, att det komplex, till vilket föreställningen av ett blott
föreställt föremål (föreställningen av I), men icke detta (I) självt hör, icke
kan vara det in toto verkliga. Nu var emellertid detta komplex just det
rumsligt-tidliga sammanhanget. Det in toto verkliga kan då icke vara detta
rumsligt-tidliga sammanhang. 2. Den andra tanken är följande. Det in toto
verkliga, alltså det sammanhang, som omfattar alla bestämda innehåll (både
alla I och alla F), är det i rum och tid givna sammanhanget. Denna tanke
hör till grundteserna i Hägerströms verklighetsteori. Med hänsyn till den
är det svårt att förstå, vad det skall betyda, att föremål, som äro blott
föreställda (I), "ingå" i verklighetssammanhanget: dessa föremål skola ju icke
kunna stå i något rumsligt-tidligt förhållande till de existerande föremålen
(F). Jag finner därför Wedbergs invändning mot denna punkt i Hägerströms 361
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
