Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1940 - Marc-Wogau, Konrad: Axel Hägerströms verklighetsteori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konrad Marc-Wogau
teori fullkomligt riktig, dä han om Hägerströms uttryck "X finnes i det in
toto verkliga, ehuru blott som innehåll i vårt medvetande om X" yttrar:
"detta uttryckssätt döljer ... — såvitt jag förstår — den motsägande
tanken, att X både finnes och idke finnes i universum", eller då han i fråga om
Hägerströms tanke, att existerande föremål ingå i det totala
ve)"klig’hets9am-manhanget jämte föreställriingen om dem, framhåller: "medan det
uppfattade ’overkliga’ föremålet (I) står att finna blott på ett ställe i
verkligheten, så skulle det uppfattade verkliga (F) finnas på två ställen i
verkligheten!" {Theoria, 1938, 288 f.).
Frän tanken, att allt bestämt bildar ett verklig’hetssammanhang, söker
Hägerströms verklighetsteori arbeta sig fram till den. tredje av de satser, med
vilka vi angav grundtankarna i denna teori. Satsen lyder: det totala
verklighetssammanhanget är den i rum och tid givna erfarenhetsvärlden.
Meningen är ej den, att denna erfarenhetsvärld är något en gång för alla givet.
Tvärtom är det så, att min verklighetsbild förändras, då min erfarenhet
utvidgas. Jag överger ett sammanhang, som jag förut ansett vara det verkliga
sammanhanget och går över till ett annat. Och detsamma gäller om alla
människor. Men envar fattar det erfarenhetssammanhang, han vid ett tillfälle
anser vara givet, som verklighetssammanhanget. Det är detta Hägerström
vill fastslå {Sd. 23).
Det är bekant, alt Hägerström förkastar varje tal om en "andlig
verklighet". Många av oss äro säkerligen benägna att på denna punkt ansluta siig till
honom. Men jag tror, att vi ställer oss skeptiska till antagandet av
immateriella väsens ("andars") verklighet av den anledningen, att tillräckliga
empiriska skäl för ett dylikt antagande icke föreligga. Hägerström går
emellertid betydligt längre. Han ser i antagandet av en andlig verklighet en
självmotsägelse. Han menar sig även kunna ge ett stringent bevis härför. Med
tanke på den oerhörda roll spekulationen över den andliga verkligheten
spelat i mänsklighetens historia, måste detta bevis — om det är riktigt ■—•
ha oöverskådliga konsekvenser för hela Vårt tänkande. Det måste därför
vara en både intressant och viktig uppgift att pröva detta bevis’ hållbarhet.
Hägerströms skäl mot antagandet av en andlig verklighet ha till en del
redan diskuterats i det föregående, nämligen såtillvida som detta antagande
får formen av en två-världsteori. Menar man, att det jämte den materiella
världen av kroppar i rum och tid finns en andlig verklighet, en värld av
immateriella väsen, sä har man enligt Hägerström antagit tvä sammanhang
sä beskaffade, att en bestämd relation icke kan tänkas mellan dem. Men då
kunna de tillsamman icke bli ett enhetligt föremål för en motsägelselÖB
uppfattning, vilket är dock nödvändigt om man skall kunna tala om dem
362 som två skilda sammanhang. Detta moment i Hägerströms argumentering
Tiden 6 . 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
