Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1940 - Litteratur - Hessler: Engelskt statsliv. Ett perspektiv (Gårdlund)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
574
ligt avfattad och bleve snabbt genomförd,
skulle den leda till en ganska obetydlig
skillnad mellan gammal ordning orh ny.
Aristokratin skulle komma att regera som
förr."
Denna karakteristik synes icke ta fasta
på det väsentliga. Må vara, att flertalet av
whig-partiets ledare voro adelsmän, må vara
att parlamentsreformen framställdes som
"vår bästa försäkring mot revolution", må
vara, att flertalet whigpolitiker för att icke
äventyra äganderätten blott önskade en
begränsad utvidgning av rösträtten; och
självfallet är, att de icke ville avskaffa
aristokratin. Med dessa förbehåll hyste whigs en
principiellt demokratisk åskådning, de strävade
efter att inskränka den besuttna
aristokratins makt till förmån för medelklassen;
några av de ledande whigs, bland dem
aristokraterna Durham och Althorp,
önskade för övrigt en väsentligt vidare rösträtt
än den som genomfördes. Till dessa
strävanden stodo tories som motståndare; deras
argument voro i princip konservativa och
anti-demokratiska.
Det av Hessler återgivna citatet av lord
Grey är icke typiskt; det är sannolikt ett
av de uttalanden, som den konciliante Grey
vid några tillfällen använde för att intala
biskoparna och tory-aristokraterna lugn, ett
av hans "most palatable, conservative
arguments for the measure upon vfhich he
insisted" för att använda Trevelyans
formulering. Med långt större rimlighet kunde
såsom typiska citeras Macauleys ord i
parlamentet den 16 december 1831, syftande
på de hinder, representationssystemet reste
mot medelklassens inflytande: "Vi skulle
icke kunna ge de verkligt förtjänta männen
en större hjälp än genom att förstöra vad
som kallats deras fristad men som inneburit
en träldom, genom att befria dem från de
högt uppsattas beskydd och i stället ge dem
folkets respekt och förtroende. Den lag, vi
nu ha framför oss, tror jag skall fä dessa
lyckliga verkningar."
Det är ingalunda svårt att inse hur en
generalisering sådan som Hesslers
uppkommer. Den populära uppfattningen att vfhigs
voro liberala i nutida mening och tories
konservativa anses med all rätt kräva vissa
förbehåll. Men under utformandet av den
mera förfinade tankegången komma
förbehållen att inta regelns plats; karakteristiken
har pendlat över till motsatt ytterlighet. I
ett annat i samhällsdebatten ofta
återkommande fall framställas de sociala
reformerna i England som ett initiativ av
konservativa pohtiker. De som hävda denna
ståndpunkt torde ha retat sig över det i
stort sett — om än med några väsentliga
undantag — riktiga påståendet, att de
sociala reformerna framdrevos av liberala,
radikala och socialistiska politiker; de ledas
härigenom till en generalisering, som blir
mer missvisande än den de från början
av-sågo att kvalificera.
Någon gång synes författaren i högre
grad än vad som är möjligt söka avpressa
den ekonomiska historien förklaringsgrunder
till den politiska utvecklingen. Som en
bakgrund till 1880- och 1890-talens socialistiska
rörelser talar han om att England vid denna
tid fått att uthärda en allt hårdare
konkurrens på världsmarknaden och gör gällande,
att dess arbetarvärld, särskilt då de
oorganiserade, icke yrkesutbildade arbetarna,
drabbades av arbetslöshet och hårda tider,
samt att fattigdomen tilltog. Det förhåller
sig emellertid så, att reallönerna från 1880
till 1900 undergingo en särskilt markerad
stegring; den totala lönesummans realvärde
ökade stadigt, även med hänsyn tagen till
den växande industriarbetarbefolkningen
och de ganska korta
arbetslöshetsperioderna. Även bostads- och
hälsoförhållan-dena för de sämst ställda
förbättrades-mycket väsentligt under denna tid. Det sociala
tillståndet i England var säkerligen vid
denna tid dåligt nog för att en socialistisk
rörelse skulle ha verksamhetsuppgifter. Men
förklaringen till en sådan rörelses uppkomst
och tillväxt står icke att finna i en
försämring av samhällstillståndet, ty någon sådan
allmän försämring under denna period
känner icke den ekonomiska historien.
Docent Hesslers bok kommer att fylla ett
behov både vid högskolorna och inom vår
folkbildning. Genom sin stora förtrogenhet
med ämnet har författaren kunnat ge oss
ett klart upplagt och personligt utformat
perspektiv över den engelska demokratins
utveckling.
Torsten Gårdlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
