Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 2.
VECKOTIDNING MED ILLUSTRATIONER.
Hetøinafors, ilen 3 December.
1893.
Lösnummer
15 p.
Prenumerationspris:
Hult Är . 6 itilt. — p.: för Htils pronlimeranwr . . 4 mk — p.
Halft ii , 3 „ - „ „ „ . . 2 „ — „
Kvartal ..1.50.. . . . 1 , —,
I monad. . — -80 „ - . .. —
X H.-1-n ^ norton Ho||||lla »ris.
I E^-aialajaä. rasp. V*> Bill-, I.® Bbl. uch 0,73 Bbl.
f^edalriion:
A. R. Frenckell, R. Hult, Ossian Häggman.
Annonspris: 25 p:i för petitrad.
Byrå ocli kontor:
Skilnaden H:o 6.
Prenumerationsanmälan.
TIDEI
utkommet• frän och med denna nummer
regelbundet hvarje lördag.
Titi detta ars slut kodar Tiden 50 penni.
1294.
Hell ar.........Fm/>. Ii
//at/1............. :t
Kvartal........... /,50
/ manat! . ......... 0.50
for Tiden ensam.
För dem som tillika prenumerera på
HUFVU0-STADSBLADET kostar
tTièen:
Hell ar...........Fmk. 4
Hal fi .............. 2
hvarlal........... „ /
Priset är detsamma i landsorten
och i Helsingfors.
T Landsorten sker prenumeration genom
postanstalterna.
VECKAN.
^JtC ’"’"^apei M» Alm, utt Kras| Rönnbäck ilüti.
liar i alla ilclar af lain|é| väkl sorg och
framkallat varma, hyllniiigsriku minnesord.
Vårt land har i honom förlorat en kraft,
som ilium kunnat uträtta mycket godt. De platser, som
lämnats toma genom hatts bortgång, kunna väl alla utan
svårighet bisätta* ined dugande män. Och dock känna
vi att här uppstått ett tomrum, som icke så lätt låter
fylla sig. Hans helgjutua, varmhjärtade, vänsälla
personlighet, ståhl i de frisinnade sträfvandena^ tjänst, var
nu väl behöflig toreniugsläuk mellan meuiugsskiftuingnr,
hvilka utan den rcut pereouligu medlingen all för ofta
vilja bryta sig inot hvarandra, dä brytning är skadlig.
Hiuis ord åhürdes alltid med aktning, ty de dikterades
af aktning för motståndaren, och ban lät. icke hftnföra
sig till dessa ytterligheter, som Kda Hendskap. Alt lian
skulle gå bort just uu, då han stod i beråd utt åter
inlaga sin plats i vår fnlkrepresentation, är dubbelt, bittert.
Där om någonstädes behöfves en sådan mun. Det
tillkommer uu Abo stad att utse en honom vänlig
efterträdare.
* *
*
Vid den stora akademiska festen senaste måndag
hOII d:r K. Krohn ett högstäindt lal tör det ena,
odelbara fosterlandet oeli berörde härvid Minst
språkpar-tiernas betydelse fflr den allmänna kulturutvecklingen
hos oss. Den objektiva syn på partikampen, som
kännetecknade talarens framställning, gjorde lians toast. till
ett vnckert inlägg i vår inhemska fredsfråga. Vi tillåta
oss på grund häraf meddela våra läsare ott ur minnet
upptecknadt kort. referat at hufvudpunkter»» i d:r
Krohn» tal:
„Det starkaste skyddet för vårt nationela
sjiilf-bestånd. betonade talaren, är bildningen lör så ridt den
antagit karaktären af en enhetlig, gemensam bildning
för bela folket. De radikale finskhetsifrarene hafva
proklamerat: „yksi kieli, yksi inieli", vi hafva blott en
nationel bildning, blott ett, språk, alt svenskt är
främmande gods. Från svensksinnadt håll har man likaså
någon gång sökt. häfda det. historiska berättigandet af
en enda bildning i Finland och det svenska språket
såsom dess naturliga uttrycksfonn. Kan väl af dessa
stridiga kraf sammangjutas ett omfattande, gemensamt
bildningsarbete?
.Ta, detta ilr möjligt, och därhän tenderar
utvecklingen alt. mer.
Hårda tider och politiskt betryck hafva dämpat
partilidelsen och länkat viljorna samman till gemensamt
arbete för bela landet. Språkgränserna äro delvis
utplånade. Vi hafva allt mer blifvit medvetna om att, ett
lifligt utbyte, en ömsesidig rekrytering mellan
språkgrupperna är lika berättigad som naturlig. Få finnar
kunna i denna dag med någon visshet säga, hvilken
språkgrupp lians förfäder i tiden tillhört, och än
mindre. hvilketdera af de inhemska språken hans ättlingar
komme att tala. Detta är ock af ringa vikt för den
som af kärlek till bela fosterlandet ställer bildningens
innehåll framom dess form.
Iakttag blott den inhemska literaturan! Där råder
mellan våra flnska och
svenska författare en ädel
täflan med gåfvor och
gengåfvor. Runeberg fann sina
bästa motiv, hörde sina
vackraste toner i den
finskspråkiga allmogens midt,
Topelius utgick från ett hein,
där för första gången en
handfull af finn ames gumlu runor
blifvit samlad, och i våra
dagar söka Tavaststjerna
och Ahrenberg med
förkärlek sina ämneu ur det
finskatalande folkets lif. k
andra sidan skänka Aho och
Minna (’anth genom sina
skildringar ur do
företrädesris svenska
talandestadsboai-nes lil sin läsarekrets
kunskap om denna folkklass. Och
sålunda fylles småningom
med ston på steu klyftan
mellan språkgrupperna.
Och denna klyfta må
partierna icke i ovist nit
åter vidga. l’artierua hafva un mera ett annat värf äu
stridens att utföra. Dem föraligger hvar inom sitt
ualur-liga gebit folkbildningens fredliga idrott. Fråu
synpunkten af detlu arbete ilr det äfven som såväl det liuaku
som det svenska partiet vunnit eu beståeude betydelse
tör bela landets utveckling. Det »venska partiet kar
uinler årens lupp demokratiserat den svenska talande
öfverklaasen, närmat densamma till den sveusku
allmogen och sålunda aflägsnat faran uf eu Hack
kosiuo-politisni. Det finska partiet åter har höjt finnen till
jänibördighot ined hans svenska talande broder och
gifvit vårt folk bildningens skyddsympning gentemot (hm
största lara, som kan böta eu nation: uppkomsteii al
ett ofosterländskt parti.
Vi hafva uära till bauds ett exempel på ett folk,
som lider under trycket af ofosterländska sträfvanden,
där öfverklassens sekellånga förtryck omsider frammanat
hos folket ett, sträfvaude utt Öfvergifva fädrens tro och
fädrens språk. Sådana olyckor kuuna icke mer drabba
vårt folk. Och därför är det ett skamligt dåd, då del
ena partiot hos oss beskyller det. andra tör
»fosterländska sträfvanden!
1 sin nationela, för såväl flnska som svenska talande
gemensamma bildning har vårt lolk fåll ett oförstörbar!
värn mot framtiden» faror".
ERNST RÖNNBÄCK.
1 utlandet rasar en epidemi, som störtar
ministärer. Knapt har Österrike öfverstått sin ministerkiis, så
utbryta sådana i Frankrike, Ttalien och Grekland,
öfver-alt tämligen oväntadt.
Ministären Dupuy framträdde inför den nyvalda
franska deputerad ekainmareu ined själ (förtroende och
bestämdhet. Den trodde sig kunun räkna på en fast
majoritet af moderata element. Dupuys program vädjade
till den franska nationalstoltheten och yrkade på oidning
och lugn i det inre, på det landet måtte kuuna häfda
sin stnrmaktslällumg. Men innan kammaren ännu hunnit
svara, toll ministären sönder af inre svaghet. Den hade
i sin krets några radikala män, hvilka icke ville
blottställa sitt inflytande öfver massorna genom att kvarstå,
sedan de märkt, att, de reformifrande partierna ej ens
för denna gång kunde gifva sig till tåls. Med Peytral
i spetsen ingåfvo de sin afskedsansökan ocli underrättade
genast sina meningsfränder i kammaren därom. Då
förklarades, att intet svar kunde gifvas på programtalet,
då ingen bel ministär mera fans. I)et återstod för de
öfriga ministrarne intet annat iln att deinissionera.
Carnot själf tyckes anse ställningen outredlig. Han
liar ej gifvit Dupuy i uppdrag att rekonstruera kabinettet
med moderata element, utan vändt sig äu till den ena,
än till den andra, öfveralt mött med afslag. Casimir Perier,
Falliéres, ja till och med dou komprometterade Bourgeois
hafva förgäfves blifvit uppmanade att försöka bilda den
nya ministären.
Hnfvndfrå-gan ilr nu den: skall det
fasta, moderata programmet
kunna genomföras, eller skall
regeringen vara tvungeu att
fortfarande balansera med
den nyckfulla majoritet, som
vinnes genom en koalition
mellan de moderata och de
radikala?
I Italien har krisen
berott af den allmänna
nervositeten. Italiens ställning för
tillfället är mycket svår.
Finanserna äro hårdt
skakade af de ständigt stigande
militärbördoraa. Skatterna
stiga årligen, och det
oaktadt tyckas nya statslån vara
af uöden. De stora
bank-skandalerna i Rom hafva
blottat eu vidt utbredd
korruption, så att kuapp&st
någon mera framstående person
går fri från misstankar. Misstron me|lun partierna är
därigenom drifven till sin spets. Härtill kmnincr det
outhärdligu tillståndet, på Sicilien, där uiiliULreu måste
söka hindra utbrottet af ott öppet uppror. Tullkriget. mod
Frankrike, hvilket lykles nalkas sitt slut. har tagit en
för Italien bekymmersam vändning genom don
rysk-franska vänskapen. Andra tillfälliga händelser af mindre
vikt hafva drifvit irritationen till en sådan höjd, att
mi-uisiären Giolitti genasl vid parlainentsessiononi öppnande
blef föremål för de skandalösaste tillmälen. Kabinettet
skyndade att anhålla om afsked, hvilket konung linberto
efter kort tvekan beviljade. Ännu ilr denna kris, som
varat sedau dou ü4 november, icke afslutad och det
tyk-kes vara mycket svårt för konuugeu att tlnna eu man
villig att upplagu ministerpresidentens svåra varf. Den
alliu&nna meningen tyckes alt bestämdare peka på l ’rispi
såsom situatioMMS nian. och denna tanke underaUldes
ifrigt af dun tyska och österrikiska prässen, naturligt ris
i trippelalliansens intresse. I albi händelser har Italien
att motse en tid af svåra slitningar, hvilka kunna
medföra långt gående politiska följder. Af de franska och
Italienska folkens hållning kommor det närvarande
politiska jämviktslägets fortbestånd eller upphäfvande
väsentligen att bero.
Furst Alexander at Bulgarien har slutet sin
lefnadsbana. Oaktadt hans regeringstid var kort, kommer den
att fylla ett vackert blad i håfdobilnkerna. oe.li för
Bulgariens folk skall hvarje sekel, som går, sull|a bonum i
J
ett alt klarare, ljus. Hans hetydelse för denna stats
pånyttfödelse har äfven blifvit uppskattad af lians forna
undersåtar, i det de gifvit honom ett värdigt, hvilorum
i det land, åt hvars väl han egnade sig med bela sin
själ.
P. S. De nyaste underrättelserna från Paris lofva
ändtligen ett slut på det oklara läget. Presidenten har
bland Gambettas foraa anhängare fuuiiit de män. som
skola öfvertaga ledningen. Spuller, en af den store
fosterlandsvännens tillgilha-ste olever, har åtagit sig att
bilda det nya kabinettet, och Cnnstaus har öfvertagit
ilen viktiga posten som utrikesminister. Äfven ban har
tillhört det foraa opportunistpartiet, hvars medlemmar
uu bilda kärnan af den moderata gruppen inom del
franska samhället.
Äfven den italienska ministerkriscn nalkas sitt slut.
Don parlamentariska kommission, som varit tillsatt tör
att tindei-sökn hankskandalerna, bar afgifvit sitt
utlåtande, hvilket blifvit uppläst i deputeradekammaren.
Betänkandet har gifvit rätt åt dem. som misstänkt
Orioli t.ti for delaktighet i de smutsiga atlarerua. Äfven flere
andra ledande inän hafva blifvit starkt komprometterade,
bland dem själfva Crispi. Han är sålunda för närvarande
omöjlig. Konungen har vändt sig till
kammarpresidenten Zanardelli, hvilken nu håller på att rekonstruera
kabinettet. 1’å hans program står främst frågan oin
betydande minskningar i budgeten, i synnerhet genom en
partiell afrastning. Så hafva vi ändtligen kommit (ill
den efterlängtade tidpunkt, då de rivaliserande
stormakterna se sig tvungna att lätta på den militärbörda,
som hotar att torkrossa vår världsdel.
Finska konstnärernas utställning.
,åaom vi alla minnas, voro de finska konstnärerna
— eller rättare sagdt några uf våra kuoslniirer
— ej nlljitn med konstföreningens årliga
utställningar. Ett antal franska konstnärer i Paria
hade satt, sig i spetsen för eu med dou årliga
parisersulo-nen konkurrerande utställning. Hvarför skulle man inte
göra på summa sätt |ma oas? Finska konsten var gammal
nog, för att uj längre gà i kunatförenlngous <’ttli!ientii
ledband, ocli för att viau utt mun gjort »ig fri från aådaot
förmynderskap exponerade man på egen hand — utan utt
ändå sträcka sin oppnaitfoneliistu aå långt, aum utt uekn att
erbjuda aiua taflor till inköp Pir konstföreningen» ärslotteri.
Det är ganska lärorikt utt »tinlera ilen fiiiaku konsten
på deaaa kona|,närernus egnu utställningar. Hen påminner
— jag hoppas Ingen tar illu upp — rtttt mycket uui do
liemalüjdautstillltilngar man får ao på vära lain|| lirukamiHcn
ute i auckiiurnu. Till kommunen liar blifvit allod un
kollektion moileller, eu fruinslJlende altljilhlrurc har kanske real
där, och aå får mun se, utom ett och annat godt värk, ön
liel mängd i siu uuintet nästan rörande försök utt
åslud-koiiimu del, nom modellerna risa utt kan och bör kunna
åaladkomniua,
Det Ilr något hullföratAdt of.li haUftadlgt öfver
fleriu-let uf de taflor, som nil äro iiUtäldu, ott sökande ufter del
riktiga sttttet, de riktiga uttrycksmedlen, do riktiga äuiimnu.
Men också da, mim redan hunnit till uiålet i detta
afseende, stå til||ia mestadels sökande Inför den Iratntld de vilju
skapu åt sig, ocli få tro du som konnnit till fnlll
inedvetande om hntil de vilja loåln iwb huru de vilja malå. för
att I lin konst lulHggu den Individuell», karaktäristisk»
upprättningen, ocli det Imllviiliiellu, kurnktlliislisku
utförandet.
Det tigger ott Mal effektsakeri öfver en stor, kanske
ölver »törst» delen of de utatlLhlu konntvärken. Mkuaoin
om artisterna ej skulle tro, att ett kunslväi-k i ooh för sig
egor mukt att fängsla üskudurncs blickar ocli själ, söka de
tydligen ||Ag»! extra konstgrepp för utt ti publiken att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:40:40 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tidenfi/1893/0007.html
