Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Kalendarier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltså då månd., B tisd., C onsd., D torsd., E fred., F lörd., G sönd.; G är alltså det årets
söndagsbokstav, F söndagsbokstav året därefter o. s. v., så att söndagsbokstäverna
under en serie år följa i ordningen G F E D C B A. Om man kände årets söndagsbokstäver,
var det ju lätt att räkna sig till de övriga veckodagarna.
Ett år är emellertid icke jämt 365 d. utan 365 d., 5 t., 48 m., 46,2 s. Vid den
kalenderreform, som av Julius Cesar företogs år 46 f. Kr. och hade den. s. k. julianska
kalendern, som gällde hela medeltiden, till följd, antogs året vara 365 d. 6 t., alltså litet
för långt. På fyra år utgjorde den överskjutande 1/4 d. en hel dag, och denna bestämde
Cesar skulle inskjutas efter 24 febr. (Mommsen Röm. Chronol. s. 243). Emedan 24 febr.
kallades ante diem sextum Kal. Mart. ’sjätte dagen före 1 mars’, kallades skottdagen
a. d. bis VI Kal. Mart. ’sjätte dagen före 1 mars två gånger’ och ett skottår annus
bissextilis. Bokstaven F, som i kalendern betecknar 24 febr., lästes alltså dubbel under skottår,
vilket åter hade till följd, att alla dagbokstäverna efter skottdagen beteckna en veckodag
senare än före densamma, varigenom efter skottdagen den bokstav blef söndagsbokstav,
som i följden A B C D E F G stod framför den, som varit det före skottdagen.
Efter en serie av 28 julianska år återkomma data på samma veckodagar. Denna
serie kallades solcykeln, cyclus solaris, vilket namn väl uppkommit av att sönd. kallades
dies Solis ’solens dag’, ty serien utgår från att söndagsbokstaven återkommer på samma
datum som vid utgångspunkten, år 9 f. Kr., vilket år var ett skottår med
söndagsbokstäverna GF. Solcykeln upprepas sålunda genom hela tidräkningen från år 9 f. Kr. Solcykelns
söndagsbokstäver äro lätta att minnas, blott man lägger märke till början GF, genom att
räkna på handen och sammanfatta tummen och pekfingret för skottåret, alltså: 1—4 GF E
D C, 5—8 BA G F E, 9—12 DC B A G, 13—16 FE D C B, 17—20 AG F E D, 21—24
CB A G F, 25—28 ED C B A.
Dagbokstäver funnos redan under den romerska forntiden; fasti Sabini, ett kalendarium
i sten från tiden mellan 19 f. Kr. till 4 e. Kr., har veckodagsbokstäverna ABCDEFG jämte
nundinalbokstäverna ABCDEFGH, vilken dubbla beteckning av dagarna även finnes i senare
romerska kalendarier. Någon gång begagnades andra dagbokstäver; en latinsk kalender före
en psaltare, som tillhört kg. Ethelstan och troligen är skriven c. 900, har sålunda till
beteckning av veckodagarna ordet angelus, se Hampson, Medii ævi kalendarium, London 1841, I,
s. 397 f., och stundom brukades för dagbokstäverna motsvarande siffror 1—7.
Vilket år i solcykeln ett givet år e. Kr. utgör, finnes genom att tillägga 9 till
årtalet och dividera summan med 28, då resten efter divisionen visar årets nummer i
solcykeln, eller om divisionen går jämnt upp, 28 självt; 1198 år alltså solcykelns år 3.
Framför åtskilliga av dagbokstäverna står någon av de romerska siffrorna I—XIX. Dessa
siffror kallas gyllental, numeri aurei, eller primtal och beteckna, att på det datum, vid
vilket de stå, nymåne inträffar under det i ordningen av 19 på varandra följande år, som talet
angiver. Denna 19-årsperiod kallas måncykeln, cyclus decemnovennalis, och genomlöper
hela tidräkningen med utgångspunkt från 1 f. Kr., varifrån den judiska måncykeln, cyclus
lunaris, är att skilja, som börjar 3 år senare och även användes i kristna dateringar.
Vilket år i måncykeln ett givet år e. Kr. utgör, finnes genom att öka årtalet med 1 och
dividera summan med 19, då resten efter divisionen, eller om denna går jämnt upp, 19
självt, utgör årets gyllental och anger dess ordningsföljd i måncykeln. 1198 har alltså 2
till gyllental.
Måncykeln framställdes i Europa först av atenaren Meton, troligen 433 f. Kr. (A.
Mommsen, Untersuch. über d. Kalenderwesen der Griechen, Leipzig 1883, s. 237 f.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
