Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Hedniska tidräkningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’jultid’, dels månaden samt veckan med benämningen siunættinger, siunæter pl. jämte ett och
annat veckodagsnamn, ävensom vinternat 14 okt.
Även den forngutniska runkalendern av 1328 kallar 14 okt., Kalixtus, uintrnat, 14 april,
Tiburtius, sumar och antecknar dessutom vid 22 febr., Petri cathedra, laþih, ’vår’, 25 maj,
Urbanus, seþir sumar ’såning, sommar’, 21 aug., Epifanius, haust ’höst’ och 23 nov., Klemens,
uittr ’vinter’.
Årets tudelning i vinter och sommar är alltså densamma som i Norge, vilken torde
kunna anses som urnordisk. Därjämte har en fyrdelning tillkommit, som Bilfinger 1, 77
behandlar och uppkallar efter Isidorus av Sevilla † 636, ehuru han omtalar, att den
förekommer redan hos Q. Cicero. Detta systems ursprungliga data voro visserligen 22 febr., 24
maj, 23 aug., 25 nov., men dessa data flyttades till närmaste helgondag, då ju folket var
vant att räkna efter sådana; höstens början brukade dock förläggas till 24 aug., Bartolomeus.
Calendarium för Upsala Ärke-Stift, från år 1344 i Sv. Dipl. 2, s. XI f. har av
fyrdelningen: 25 maj estas ’sommar’, 22 aug. autumpnus ’höst’, 23 nov. hyems ’vinter’; vårens
början 22 febr. är alltså uteglömd. Däremot sakna 14 april och 14 okt. beteckning.
Liksom den Isidoriska fyrdelningen av året i den forngutniska runkalendern av 1328
förekommer jämte den germanska tudelningen i vinter och sommar, så finnas enligt E. Hammarstedt,
Om en fornnordisk tredelning uti Svenska fornminnesföreningens tidskr. 11 (1901), s. 246 f.
spår av en äldre tredelning av året, som kanske återgår på den urgermanska, som Tacitus
omnämner, då han säger germanerna endast ha begrepp och namn för vinter, vår och
sommar. Från 13 dec, Lucia, till 14 apr., Tiburtius, är ett tredjedels år, som skulle motsvara
Tacitus hiems med mitten d. 10 febr., Skolastika, vid vilken tid han förmodar, att disatinget
i Uppsala ursprungligen firats, vilket vinner stöd av att lapparne, som lånat sin tidräkning
av nordborna, förlägga midvintern till 8 febr., se K. B. Viklund, Om lapparnes tidräkning
i Nord. museets meddelanden 1895 och 1896. Från 14 apr. till 15 aug., Mariæ
himmelsfärd, följde andra årstiden, hos Tacitus ver, med mitten 15 juni, Vitus, och från 15 aug. till
13 dec. den tredje årstiden, Tacitus æstas med mitten 14 okt., Kalixtus.
Något fornt föreligger säkerligen i den tid på fem dagar, som uttryckes genom fsv.
fæmt, isl. fimt och i alla de nordiska lagarne utgör en vanlig frist för en förbindelses
uppfyllelse. Uti Háv. 74, fiolð um viðrir á fimm dogom enn meirr á mánaði uppträder
denna tidsavdelning på fem dagar som månadens närmaste underavdelning, ett förhållande,
som eljest möter blott i den assyrisk-babyloniska kulturen, se s. 22. Skulle måhända denna
fämt vara den sista dyningen av en kulturvåg, som en gång utgått från Eufrat och Tigris
stränder och genom många mellanboende folk omsider nått den fjärran norden? I och för
sig otänkbart är det icke; O. Montelius, Orienten och Europa uti Ant. tidskr. f. Sverige
13 har uppvisat, hurusom orientaliska kulturens inverkan på Europa intill mitten av det sista
årtusendet före Kristus sträckt sig ända upp till våra nejder, följande Medelhavets och
Atlantens kuster. Bernh. Olsen, Stedsevarende kalendere i Lunds kulturhist. museum I, s. 70
i Kulturhist. meddelanden 1904, s. 69 f. härleder emellertid femt från handens fem fingrar,
som utgjorde den mest närliggande enheten vid dagarnes räkning, och det kan ju då ock
tänkas, att denna tidsenhet uppkommit självständigt på skilda håll.
Huruvida den förkristna tidräkningen här i norden åskådliggjorts genom någon
förelöpare till primstaven, veta vi icke. Att redan hedningarne kunnat företaga sig att på en
träkavle med streck utmärka årets dagar och begränsa veckorna mot varandra, synes dock
alls icke otroligt. Åtskilliga kalenderstavar från senare tid äro av en dylik enkel
beskaffenhet.
Stockholm i april 1908. Erik Brate.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
