Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bildkonsten under antiken, av Alfred Westholm - Egypten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antiken
områdena för antik konst. Så varierar högst betydligt intresset för å ena
sidan det formala, för kompositionen, för det kroppsliga, för den plastiska
skönheten, å den andra intresset för det innehållsliga, för det
psykologiska i bildframställningen. Sinnet för realistisk porträttkonst och
psykologiska människoskildringar och intensiva ansiktsuttryck är mycket
tidigt utvecklat både i Egypten och Främre Orienten medan detta
först sent — på 300-talct f. Kr. — tilldrar sig något större intresse hos
grekerna. Också denna intressebrytning mellan det formala och det
psykologiska är en av nycklarna till förståelsen av olika antik bildkonst.
Slutligen måste inledningsvis framhållas hur intresset för figurkonst
över huvud taget varieras under de långa epoker som den antika konsten
omfattar. För vissa folkslag synes det ha varit naturligt att personifiera
religiösa och filosofiska begrepp. För dessa har människoframställningen
varit naturlig och nödvändig som konstnärligt uttrycksmedel. I motsats
härtill står de bildfientliga rörelserna, de s.k. an-ikoniska eller
ikono-klastiska. Motsättningen mellan den ikoniska och anikoniska bildkonsten
utgör ett ständigt spänningsförhållande inom konsthistorien. Under
antiken och den tidiga medeltiden står de olika riktningarna emot
varandra som representanter för två helt olika världsåskådningar,
oförenliga därför att de bottnar i helt motsatta filosofiska och religiösa
föreställningar. Vid upprepade tillfällen blir konflikterna så starka att
de till och med utmynnar i långvariga blodiga strider, av vilka de mest
omtalade är de ikonoklastiska striderna i 700—800-talens Bysans.
Egypten
När vi talar om egyptisk konst glömmer vi lätt vilken ofantlig
tidsperiod den sträcker sig över. Redan omkr. 3000 f. Kr. är de för all
egyptisk bildkonst karakteristiska principerna klart uttryckta och
fastställda. De består sedan under mer än 3000 år visserligen icke helt
oförändrade men dock i huvudsak fastlåsta ända ned i romersk tid.
Ingen högkultur kan uppvisa en lika seg konservatism. Om man
betänker denna långa period — mer än 1000 år längre än den kristna
konstens historia — är det påfallande hur ren och särpräglad den
egyptiska konsten framstår. Ofta kan det även för fackmän vara svårt att
särskilja och tidsbestämma skulpturer som förfärdigats med många
hundra års tidsskillnad.
Denna traditionsbundna slutenhet har många orsaker. Egyptens
starkt avgränsade läge i Nildalen har spelat en stor roll. Vidare har
religionens stora inflytande på konsten varit en starkt traditionsbildande
faktor. Kravet på teknisk fulländning eftersattes aldrig i högre grad,
vilket torde ha bidragit till att bygga upp den starka hantverkstradition
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
