Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Asiens bildkonst, av Bo Gyllensvärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Asiens bildkonst
Sigillstenarna från Mohenjodaro
och Harappa i NV Indien tala
sitt tydliga språk om att känslan
för skulptural form redan 3000
år f. Kr. var fullt utvecklad i
Indien.
Man var inte heller rädd att vid
skildringen av människokroppen
överbetona de feminint slanka
formerna hos en graciös danserska.
Mohenjodaro c:a 3000 f. Kr.
om från början till slut med största omsorg. Det var som om han kämpat
med en allvarlig motståndare. Endast på så sätt kunde den fullbordas.
Var icke detta vad han menade med att icke arbeta på ett slött och
slarvigt sätt?»
På ett annat ställe säger han om konstnärens utbildning bl.a.: »För
att lära sig teckna en blomma är det bäst att placera en blommande
planta i en fördjupning i marken och titta på den uppifrån. Då skall
man förstå alla dess särdrag. För att lära sig teckna en bambu, så bör
man taga en gren och låta den kasta sin skugga på en vit vägg en
månskensnatt; då först kan man gripa dess sanna form. För att lära sig
teckna och måla landskap måste man använda samma metod. En
konstnär måste identifiera sig med landskapet och betrakta det ända
tills han är förtrogen med alla dess egenheter.»
Medan de indiska mästarna är anonyma, möter vi i det kinesiska
måleriet många särpräglade och originella konstnärspersonligheter. Men
liksom hinduerna fattade sitt konstskapande som en religiös handling,
blev måleriet för kinesen en mycket allvarlig sak, som krävde stark
inlevelse i naturen, ofta av en rent panteistisk karaktär.
Den japanska konsten har ofta räknats som en blek kopia av den
kinesiska, men med ganska stor orätt. Visserligen gjorde japanerna
sina viktigaste lärospån i kinesisk skola, men efterhand utbildades
speciella särdrag. Inom porträttskulpturen gav Japan för det första något
alldeles nytt åt Asiens bildkonst och i måleriet utbildades en
figurskildring utan motsvarighet vare sig i Kina eller annorstädes. Det var det
s.k. Yamato-ye, som utmärkes av berättande skildringar med stor
rikedom på figurer, utförda i en strängt dekorativ eller livfullt
karakteriserande stil. Det dekorativa draget blir emellertid dominerande och det
är därför inte förvånansvärt, att Japans bildkonst i själva verket omfattar
alla slag av konstnärligt skapande. Det är nästan omöjligt att draga
några gränser för de olika kategorierna, då hela den japanska kulturen
är genomsyrad av konsten och det enklaste bruksföremål ofta blivit
bärare av en artistisk idé. Det var emellertid genom de japanska
träsnitten som Bortre Asiens bildkonst först väckte intresse i Europa under
1800-talets senare hälft. Bröderna Goncourt blev dess varmaste
förespråkare och sin största roll kommo de att spela för de franska
impressio-nisterna. Många av de stora banbrytarna för det moderna måleriet ha
bekänt sin stora beundran för denna grafiska konst och lärt mycket
därav, så exempelvis Manet, van Gøgh, Gauguin m.fl.
Som en direkt motsättning till den rika bildkonsten i Bortre Asien
står Främre Asiens fattigdom på samma område. Här är det islam med
sin bildfientlighet, som angivit konstens inriktning och ofta har citerats
ett ställe i hadith (traditionella uttalanden av Profeten) »Akta er att
framställa Herren eller människorna; måla blott träd, blommor och
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
