Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Asiens bildkonst, av Bo Gyllensvärd - Indisk skulptur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Gyllensvärd
livlösa föremål.» I en annan hadith lyder det: »Konstnärerna, de som
framställa bilder, skola straffas på den yttersta dagen genom att av Gud
ådömas det outförbara uppdraget att ge liv åt sina döda skapelser.»
Inför sådana hotelser förstår man, att konstnärerna koncentrerade sin
verksamhet till dekorativa uppgifter. Högst nådde de inom arkitekturen
och konsthantverket. Till det senare måste man också räkna
bokmåleriet. Liksom inom de östasiatiska kulturerna kalligrafien,
skönskriften, betraktades som en framstående konst, så värderades skriften
också inom islam oerhört högt. I Persien kombinerades skönskriften
med bildframställningar. Resultatet blev de sedan länge i Europa
beundrade miniatyrerna.
Indisk skulptur
De äldsta indiska bildframställningar, som påträffats vid
utgrävningar i Mohenjodaro och Harappa i nordvästra Indien, visar att
skulpturen redan på 3000-talet f. Kr. nått en viss utveckling. Det är
inte bara den muskulösa buffeln, som i sigillstenen på sid. 181
återgives med säker blick för det anatomiskt viktiga vid en konstnärlig
tolkning av en fysisk varelse, utan de dåtida konstnärerna ha också
förstått att levandegöra rörelsen i den dansande flickan från Mohenjodaro.
Dessa skulpturer jämte flera andra från nämnda platser ge oss ett
värdefullt bevis för att dåtidens indiska befolkning ingalunda stod på
begynnelsestadiet inom konstnärligt skapande. Vilken folkgrupp, som
uppbar denna förhistoriska kultur, vet man ännu ej. Man har emellertid
påpekat vissa släktdrag med västasiatiska kulturer främst den sumeriska
i Mesopotamien.
Under de följande 1500 åren framåt i tiden känner vi emellertid
så gott som intet om den indiska konstens utveckling. Men under denna
tid försiggår ariernas invandring från NV och expansion över norra
och mellersta Indien. På 1200-talet f. Kr. räknar man med att dessa
blivit herrar över nämnda områden och fördrivit urbefolkningen, bl.a.
drawida, söderut. Denna hitintills fyndfattiga tidrymd betecknar en
kulturellt betydelsefull period för landet, då de religiösa och filosofiska
system ta form, vilka efter hand blir den ständigt flödande
inspirationskällan för konsten. Ariernas religiösa föreställningar från äldre epoker
är bevarade i Vedaskrifterna och dess förnämsta gudar Varuna, Indra,
Surya och Usha var närmast naturgudomligheter. Vid 500-talet f. Kr.
hade denna äldre hinduism övergått till den mera filosofiskt utformade
brahmanismen, som finnes nedtecknad i Upanishaderna, och under
300—200-talen togo de s.k. Sankhya och Yoga-systemen gestalt.
Samtidigt växte de två andra religioner fram, vilka skulle fullborda det
Kvinnofiguren återkommer
ständigt i den indiska skulpturen. Här
är den ännu lite stel i rörelsen men
säker i formdefinitionen. Baruth
c:a 150 f. Kr.
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
