Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Asiens bildkonst, av Bo Gyllensvärd - Kinesiskt måleri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Asiens bildkonst
Wu Tao-tzu har kallats för
Kinas Michelangelo då hans
figurteckning utmärktes av en
våldsam rörelse. En rullbild nedtill
återgivande Buddas födelse och
bilden av Kuanyin (i avklappning
efter stengravyr) här ovan tala
båda om den virvelvind som blåste
i hans pensel. — Avklappningen
i Nationalmuseum, Stockholm;
rullbilden i Tofukuji i Tokyo.
en hårfin spets. Ännu bättre iakttar man denna formskapande linje
i en Kuanyin, som finnes bevarad i en stengravyr efter konstnärens
teckning (bilderna på denna sida).
Landskapsmåleriet, som efter hand skulle bli det alltmer dominerande,
hade under århundradena före T’ang-dynastien utvecklats efter vissa
bestämda normer. Från en närmast kartografisk skildring av berg och
vattendrag övergår man till en individualisering av naturformerna i en
halvt symbolisk formdefinition. Under början av T’ang verkade Li
Ssu-hsün (650—ca 720), som av senare kinesiska konstskriftställare räknas
som grundare av den riktning inom landskapsmåleriet, vilken fått det
något oegentliga namnet Norra skolan. Utmärkande för hans stil är
den miniatyrmässiga detaljrikedomen, de klara färgerna i blått, grönt
och vitt med konturer ofta i guld. Det är en dekorativ konst, som ibland
kan bli akademiskt torr. Hans motsats bland landskapsmålarna var
Wang Wei, grundare av den s.k. Södra skolan, och idealtypen för den
fritt utövande kinesiska konstnären, i sig förenande poeten, målaren
och kalligrafen. Han levde mestadels tillsammans med några
buddhis-tiska vänner på sitt lantställe Wang-ch’uan i Shensi och har därifrån
bl.a. målat en mycket berömd rullbild återgivande höga bergskedjor
med trädgårdar och paviljonger insprängda här och var. Ett värdefullt
dokument till kännedomen om konstnärens monokroma tuschmåleri
är »Klarnande dag efter snöfall», en känd rullbild, som finnes i flera
tidiga kopior. Här framträder för första gången klart den djupa känsla
för naturen som kännetecknar Ostasiens konstnärer och den inlevelse
de äro mäktiga inför dess företeelser. Det kan därför vara på sin plats att
med utgångspunkt från denna målning söka klargöra några av det
kinesiska måleriets och isynnerhet landskapsmåleriets särdrag (bild sid. 209).
Redan det kinesiska namnet på landskapsmålning, »Shan shui», dvs.
berg och vatten anger de grundelement, konstnären använder. Den
dualism, som kineserna sedan uråldriga tider ansett genomgå Alltet,
betecknas med jang och yin (den manliga och kvinnliga principen).
Ett harmoniskt samspel mellan dessa krafter är villkoret för en god
världsordning. Ständigt återkommer man till detta motsatspar och
inom landskapsmåleriet blir yang symboliserad med bergen och yin
med vattnet. Att rätt avväga dessa två element i sin målning blir ett
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
