Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Asiens bildkonst, av Bo Gyllensvärd - Kinesiskt måleri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Gyllensvärd
av de många problem, som konstnären har att brottas med. Men för
den kinesiske konstnären är naturen dessutom något personligt och
besjälat, som människan endast kan förstå genom ett ivrigt och ödmjukt
inträngande i densamma. Ehuru, som vi sett, figurskildringar förekommer
inom det kinesiska måleriet, så spelar dock landskapet och
naturskildringarna en långt viktigare roll.
De tekniska hjälpmedel konstnären har till sitt förfogande äro
penslar, tusch, rivsten och siden eller papper. Penslarna äro av
skiftande storlekar och mjukhetsgrad men i stort sett betydligt mjukare
än våra målarpenslar. Tuschen är framställd av olika sorters sot, som
med ett bindemedel sammanpressats i stänger, vilka ofta äro konstnärligt
dekorerade med skrift eller ornament. Vid användandet rives tuschen
på en sten och löses i vatten till skiftande tjocklek. Det siden man
målar på är preparerat på olika sätt liksom papperet, men utgör ändå
ett poröst underlag för den våta färgen och suger blixtsnabbt åt sig
ett streck eller en fläck. Detta förhållande omöjliggör som regel
korrigeringar. Förutom tusch användes, som sagt, av vissa skolor ett fåtal
klara färger i blått, grönt eller rött samt isättningar med vitt och guld.
När färgen användes, får den tjäna ett rent dekorativt syfte och bidrager
aldrig att ge illusion av form i naturalistisk bemärkelse.
Men vad som mest av allt skiljer det ostasiatiska måleriet i sin helhet
från västerlandets är dess direkta beroende av skönskriften, kalligrafien.
Det kinesiska skriftspråket är från början en ren bildskrift med varje
tecken återgivande ett ord. Redan under andra årtusendet f. Kr. var
denna skrift färdigbildad, men har naturligtvis sedan undergått stora
förändringar och mera närmat sig bildsymboler. Varje bildad kines får
alltså till skänks en stor teknisk skicklighet att handha penseln, när
han lär att skriva sitt språk. Följden härav är, att kalligrafien i Kina
liksom i de islamska länderna värderas lika högt om inte högre än
måleriet. Kinas stora målare ha i allmänhet också varit kända kalligrafer.
Liksom konstnären i sitt synminne har ett rikt förråd av bildsymboler
för skriften, har han under sin långa utbildningstid också samlat en
rad streckkombinationer, som ger honom möjlighet att framställa de
vanliga naturformerna i en rad variationer utan att behöva gå direkt
till naturen. Härigenom blir det över huvud möjligt för konstnären
att i ögonblick av inspiration verkligen utföra sin målning utan några
avbrott genom osäkerhet om formdefinitionen. I motsats till de
västerländska målarna arbetar han helt med hjälp av sin egen
bildföreställning, som måste vara klart utformad, innan han griper till penseln.
Det underlag, som konstnärerna använde för sina målningar, var som
sagt antingen siden eller papper, som preparerades på olika sätt. Den
målade bilden monterades sedan på ett grövre papper och inramades
med sidenbrokad. Man skiljer på fyra olika typer av kinesiska målningar;
208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
