Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Asiens bildkonst, av Bo Gyllensvärd - Kinesiskt måleri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Asiens bildkonst
den begynnande våren. Den poetiska stämningen i bilden understrykes
genom konstnärens vackert skrivna ord: »Månen blir synlig; den står
så kall mot det lilla fönstret. Snön har ännu icke smält på bergens
toppar. Svaga dofter och lätta skuggor flyta fram. Så länge natten
varar stannar mina gäster kvar.»
Av helt annat kynne var den originelle Hsü Wei, som helst höll till
i vinstugorna, men i stunder av inspiration kunde skapa levande ting.
I en horisontalrulle (bild sid. 222) har han låtit penseln ohämmat löpa
och återgivit de olika årstiderna symboliserade av respektive
plommonträdet, bambun, bananträdet och vinrankan. Det hela är målat med
stor snabbhet, men konstnären har ändå avslöjat något av de olika
växternas innersta själ.
Samtidigt med en mycket rik konstnärlig verksamhet uppburen såväl
av mera akademiskt orienterade professionella målare som av
representanter för det litterära måleriet idkades under Mingdynastien ett ivrigt
konstkritiskt och klassificeringsarbete. Det är under denna tid, som det
kinesiska måleriet får sin dogmatiska uppdelning i Norra och Södra
skolan strängt genomförd. Källorna till kunskapen om isynnerhet de
senare århundradenas måleri äro också många och rika på
personhistoriska notiser.
Från Mingtidens slut har en grupp av konstnärer rönt särskild
uppskattning i denna litteratur och det är de, som vid dynastiens fall
till-fångatogos och dödades av manchuerna eller själva ändade sitt liv,
trogna det gamla kejsarhuset. Huang Tao-chu tillhörde dessa och var en
framstående skriftställare, vetenskapsman och ädel personlighet, som
efterlämnat några starkt personliga verk. Han har bl.a. utfört det
hög-smala landskapet, som framställer en man vandrande bort mellan höga
klippor. Själv har han till den impressionistiska studien tillfogat följande
ord: »Gamla träd lika eremiter, skarpa klippor som djärva män, de
resa sig så stolta i den klara luften och fylla dem som beskåda dem med
hänförelse. Då man närmar sig dem bävar själen och anden vaknar.»
Under Ch’ing-dynastien (1644—1912) saknas icke heller betydande
konstnärer, som skapade verk av bestående värde. Även nu kan man
skilja på hovmålare, som arbetade i en mera arkaiserande stil,
gentle-mannamålare och litterati som fortsatte Södra skolans traditioner samt
slutligen de mest självständiga, eremiter och naturpoeter. Av dessa
är det onekligen den sista gruppen som intresserar mest vid en så
kortfattad redogörelse som det här kan bli tal om. Äldst av dessa
var Chu Ta, som tillhörde den gamla kejserliga familjen, men blivit
Ch’an-munk och i sitt måleri ger uttryck för en spontan personlig stil
med bred och flödig penselskrift. Större som konstnär var måhända
K’un ts’an, som på lediga stunder mellan sina religiösa plikter »utförde
målningar av hängivenhet för Buddha och uttryckte i dem de djupaste
223
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
