Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kelter, merovinger och karolinger, av Holger Arbman - Keltisk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kelter, merovinger och karolinger
Rytmen hos den keltiska konsten
får ett klart uttryck i de
framstormande »steppvargarna» kring
den lorrainska kannans mynning.
en starkt stiliserad men ändå naturalistisk djurvärld av orientaliskt
ursprung; som steppvargar på jakt, skulle man kunna karakterisera
djuren. Det är rörelse, huvudet skjuter fram, öronen fällas bakåt och
kroppen följer smidigt rytmen. Rörelse är över huvud taget ett av de
mest betecknande dragen i keltisk konst, den blir aldrig statisk. Detaljer
hos djuren som munnen, där hela tandraden syns, och de upprullade
spiralerna i öronen tillsammans med hela djurens karaktär, vittnar
om ett östligt ursprung. I Asien, kanske ända bort mot Kina, har denna
konst sina rötter.
Kannans handtag slutar nedåt i en stor ansiktsmask. I den keltiska
konsten är ansiktsmasker i varierande utformning ett ständigt
återkommande motiv. Här finner vi samma grad av stilisering som hos
djuren. Under de väldiga ögonbågarna, som liknar hjälmbryn, stirrar
två stora, med korall inlagda ögon uttryckslöst mot oss, mustascherna
hänger tungt ned, det hela är inkomponerat i ett delvis emaljinlagt
ornament. Även här har vi att räkna med östliga inflytelser. Denna
tidiga keltiska konst uppstår i Sydtyskland och östra Frankrike. Hastigt
blomstrar den upp, når sin toppunkt och genomlever sedan en lång
utveckling under vilken ornamentiken dominerar och
bildframställningen trängs i bakgrunden.
I Sydfrankrike möter man en helt annan keltisk konst, utbildad under
andra betingelser. Omkring 600 f. Kr. hade grekerna anlagt Massalia,
det nutida Marseille. Det var en merkantilt betonad stad, men
storgrosshandlarna följde även säkerligen i någon mån med sin tid på det
kulturella området. De höll sig med teater och något av den grekiska
konsten fann vägen hit upp. Med den keltiska befolkningen längre
norrut stod grekerna i livlig förbindelse och det är givet, att dessa
keltisk-liguriska stammar icke kunde förbli oberörda av mötet med grekernas
kultur och med en konst av ett helt annat kynne, en helt annan
innebörd än deras egen.
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
