Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kelter, merovinger och karolinger, av Holger Arbman - Keltisk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holger Arbman
Därför finner man här nere en betydande grupp keltiska
stenmonu-ment, längs den stora stråkvägen, som från Italien gick genom
Syd-frankrike, där grekernas inflytande dominerade, över Aix-en-Provence
till Tarascon och Nimes och vidare söderut över Montpellier till Spanien.
Redan den geografiska utbredningen visar var inspirationskällan till
dessa monument var belägen: i Italien hos etruskerna och alltså
indirekt i den grekisk-arkaiska konsten. Givetvis har vissa inflytelser
också nått kelterna från Spanien.
Ett fåtal av dessa stenmonument går tillbaka till 400-talet f. Kr.,
men flertalet av dem är säkerligen mycket yngre, från andra
århundradet. Vid Grézan nära Nimes har man påträffat en starkt skadad
krigar-staty. Ansiktet är tyvärr så gott som fullständigt sönderslaget, men
man kan dock spåra de stelnade anletsdragen. Hela skulpturens form
är onyanserad, liksom om konstnären icke kunnat frigöra sig från
kalk-stensblocket. Den stora kapuschongliknande hjälmen sluter samman
huvudet och kroppen. Läderrustningen med geometrisk dekor, som
återgår på etruskiska förebilder, har särskilt varit föremål för
konstnärens omsorg. Dess detaljer, bland annat den stora gördelhaken,
vittnar om att statyen är mycket yngre än den arkaiska konsten. Den
arkaism, som man finner i den senkeltiska konsten i Sydfrankrike, kan
bero på, att en viss tradition från arkaisk tid bevarats hos grekerna i
Marseille, långt borta från hemlandet. Men man måste också räkna
med, att den stora, klassiska konsten då den efterbildas — man kan se
det i Spanien — under händerna på barbarer lätt fryser till en livlös
bildvärld, som ej sällan får sken av att vara arkaisk konst.
Krigarstatyen från Grézan visar oss resultatet av kelternas möte med
medelhavskonsten. Till för några år sedan kände man praktiskt taget
endast förgrovade skulpturer från keltiskt område i Sydfrankrike. Men
år 1943 gjordes några fynd av kalkstensskulpturer i ruinerna av den en
gång befästa staden Entremont nära Aix-en-Provence, fynd, som snart
följdes av nya, och som skulle öppna en helt ny värld inom konsten för
oss. När romarna 123 f. Kr. erövrade detta fäste, vräkte de såsom
vägfyllnad ned ett stort antal votivstatyer från någon helgedom.
Krossade, ofta till småbitar, kommer de nu åter i dagen och en förgången,
okänd kultur träder fram för oss.
I dessa skulpturer kan vi tydligt återfinna de keltiska dragen,
onyanserade kroppar, uttryckslösa ansikten liksom stelnade i hårdhet. Men
dock, för första gången finner vi i den keltiska bildkonsten något mer
individuellt. Från manshuvudet, med starkt utpräglad fyrsidig
ansiktsform, stirrar ett par stora, utstående ögon, helt olika den klassiska
konstens, mot oss under väldiga ögonbrynsbågar, näsan fortsätter direkt
i pannan, läpparna är tunna och hårda, håret stiliserat, med en länk,
som väl skall återgiva flätad metall, kring hjässan. Det är reminiscenser
252
Denna krigarstaty från Grézan,
nu i Musée archéologique i
Nimes, är liksom större delen av
den keltiska monumentalskulpturen
hårt skadad, men ännu i dess
förfall kan konstnärens personlighet
skönjas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
