Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kelter, merovinger och karolinger, av Holger Arbman - Karolingisk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holger Arbman
Detalj av en fresk i St Germain i
Auxerre, som visar helgonets
stenande.
karolingiska fresken är påtaglig. Det rör sig här inte om en kopia, det
har kommit något helt nytt in i bilden; kanske detta klarast framgår
av den behärskade rörelsen, som uttrycker hela bildens tankeinnehåll.
Man kan jämföra den med en evangelistbild på ett purpurpergament,
troligen från 300-talet, men inbunden i en karolingisk handskrift från
St. Victor i Xanten, sid. 271. Att detta blad förekommer här visar ju för
övrigt, att det fanns senklassiska förlagor inom det karolingiska riket
att tillgå för tidens konstnärer.
Evangelisten, framställd mot en slät bakgrund, sitter stilla och skriver
i sin bok. Han är helt naturalistiskt framställd och fullständigt i avsaknad
av den dramatiska rörelse och det linjespel, som man finner i de
karolingiska handskrifternas bildvärld. Ett par evangelistbilder från
karolingiska handskrifter, den ena från en handskrift i Wien och den andra,
från en handskrift i Epernay, visar två typer av den tidens
evangelistbilder, en äldre, lugnare, som står närmare antiken, en yngre, laddad
av liv.
Om vi återgår till St. Etienne i Auxerre, har visserligen förebilder
säkert stått till konstnärens förfogande, men han måste själv komponera
sviten över St. Etiennes martyrium. Teckningen har tydligen berett
honom vissa svårigheter, huvudet och kroppen har blivit något oorganiskt
förenade, likaså armen i förhållande till ryggen. Men konstnären har
redan här nått fram till det, som ej sällan ger den karolinginska konsten
en särskild prägel, förmågan att återgiva händerna så, att de uttrycker
de starkaste känslor bakom en stillsam yta. St. Etiennes uppåtblickande
ansikte, med martyrglorian som bakgrund, har ett lidande, något
förvånat uttryck. Men gesten, händerna med de långa smala fingrarna,
270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
