Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltida bildkonst, av Rudolf Zeitler - England under 1200-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Medeltida bildkonst
Deii sörjande Johannes, detalj
ur en fresk med korsnedtagningen
i katedralen i Winchester från
omkring 1223.
England under 1200-talet
Englands katedraler är biskopskyrkor liksom de franska, men i
motsats till dessa nästan alltid förbundna med ett kloster, således mycket
mera avskilda från stadslivet än de franska biskoparnas kyrkor. De
som byggde de engelska kyrkorna, var de fransktalande herrar, som 1066
erövrat landet och som endast långsamt smälte samman med den
underkuvade befolkningen. Herrarnas kyrkor var icke bestämda för folket
i gemen, och därmed bortföll de franska kyrkornas bildprogram med sin
missionerande inriktning på folket.
Det politiska systemet i England gjorde, att förbindelsen mellan stat
och kyrka var ytterst fast. De rikedomar, som erövrarna hade lagt
beslag på, nyttjades även till kyrkornas utsmyckning. Man sparade inte
på stenhuggararbetet och försåg pelare, arkader och fönster med ett
överflöd av geometriskt och vegetativt ornament. Därmed fullföljde
man en tendens i den franska romanska konsten, främst den
aristokratiskt, icke-cluniacensiskt bestämda. I Frankrike, där Sugers program
kom emellan, kunde denna tendens icke fullföljas, men normanderna i
England fortsatte den. Den arkitekturstil, de förde med sig från
fastlandet, hade arbetat med tunga murmassor, som för ögat kunde göras
lättare genom lisener, blindarkader och urholkningar, såsom nischer
och kolonettgallerier. När de franska skulpturportalerna (St.Denis,
Chartres etc.) kom till, förfelade de inte att göra intryck på England:
ett försök till efterföljd är västportalen i Rochester (1100-talets tredje
fjärdedel), men i allmänhet utvecklade man den ursprungliga tendensen.
Ville man inlemma figurer i arkitekturen, så ställde man dem inte
framför kolonner (som i Frankrike), utan i nischer; man drog dem alltså
tillbaka i väggen. Det vill säga, att normanderna icke godkände
grundtanken i den franska gotiken: att organisera eller personalisera
arkitekturen och att tektonisera figuren (jfr s. 302).
Själva portalen, som öppnar sig mot menigheten, kunde i England
icke spela samma roll som i Frankrike, då man ju icke räknade med
menigheten på samma sätt som Sugerus och hans meningsfränder. I stället
byggde man en stor skärmfasad framför kyrkan och försåg den med
skulpturer i nischer.
Detta system finns i Wells (västfasaden 1220—1240), i Salisbury
(1220—1260) och ännu rikare i Exeter (1200-talets mitt till 1300-talets
mitt); figurerna i Lichfields skärmfasad (efter 1280) är tyvärr samtliga
nygjorda vid restaureringen 1877.
De engelska fasadernas ikonografiska program syns inte vara lika fast
komponerat och överskådligt som de franskas. På den enormt breda
skärmfasaden i Wells kan mittportalens lilla tympanon med Kristus
inte hävda sig, lika litet som Marias kröning i en nisch däröver.
3T5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
