Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässans och barock, av Mårten Liljegren - Att acceptera verkligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Renässans och barock
Masaccio, Predellabild till
Pisa-altaret, nu i Berlin. Detalj med
tillbedjande konungar och deras
följe.
mantlarnas veck är modellerade i stora sammanhängande massor.
Ljusåsar och skuggdalar ger dem en nästan överdriven plastisk påtaglighet
utan sådant detaljarbete, som kan påminna om, att måleri är ytkonst.
Landskapets detaljer är endast svagt antydda, och slutligen får den
tredelade bilden sin sammanhållning som komposition genom det stränga
linjeschemat: mot de ständigt upprepade lodräta lederna —
mantelveck, träd, byggnadens kanter — bryter endast den i sidled förlöpande
handlingen, följden av gester och raden av huvuden i vågräta led.
Denna den nakna sanningens, den lidelsefulla klarhetens konst, strävade
Masaccio mot i hela sin gärning. Vi ser honom ställa problemen på
sin spets ett efter ett. Linjeperspektivets i en bekant framställning av
Treenigheten i S. Maria Novella i Florens, där det överjordiska motivet
inpassats i en ytterst påtaglig arkitektonisk ram; traditionen uppger,
att arkitekten Brunelleschi varit honom behjälplig med denna i
matematiskt korrekt perspektiv utarbetade bildarkitektur, den moderna
konstens första. Den stora plastiska formen åter är inte för Masaccio
någonting, som växer fram enbart ur väggmåleriets stora format, den
är medlet att göra verkligheten påtaglig i vilken form man än arbetar.
Ett altare från Pisa visar i en framställning av Konungarnas tillbedjan
samma högplastiska figurstil som Brancaccifreskernas, återigen förenad
med klar gruppering och övertygande bilddjup (se männens och hästarnas
ben och deras skuggor!) I samma detalj ser man konstnären
experimentera med förkortningar, ett studieområde, som skulle komma att bli
något av självändamål under den fortsatta utvecklingen. Bildverklighet
är sålunda för Masaccio ett med djup verkan uppbyggt rum, befolkat med
klart disponerade, i påträngande plastik utarbetade figurgrupper. Men
den är ytterligare något mera. Hans målningars människoras har
ingenting gemensamt med de gotiska madonnornas ljuva kvinnlighet och den
helige Franciscus’ milda självförglömmelse. De tre generationerna i hans
363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
