Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässans och barock, av Mårten Liljegren - Att acceptera verkligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mårten Liljegren
Donatello, Sankt Göran,
ursprungligen uppställd i fasadnisch i
kyrkan Or San Michele, Florens,
nu Bargello. I helhet avbildas
statyen i marginalen överst på
nästa sida.
Anna självtredje bär inte drag av en för livets verklighet skyddad
överklass utan är tagna från arbetets och vardagens illusionsfria värld. Trots
eller kanske just på grund av den traditionellt högtidliga
helhetskompositionen måste det ha funnits en för samtiden chockerande realism i dessa
gestalter, och det är ingen lös association, när man inför Masaccios
framställningar av hopplöst mänskligt elände — krymplingar som väntar
på helbrägdagörelse — tänker närmast på banbrytande realister under
olika tider, en Caravaggio vid högbarockens begynnelse eller en Gourbet
vid 1800-talsrealismens.
Vi vet också, att denna dramatiska realism tillbakavisades av den
samtida publiken. När Masaccios vän Filippo Brunelleschi (1377—-1446)
började sin bana som skulptör och 1401 deltog i en tävlan om den nya
bronsportalen till Baptisteriet i Florens, blev hans detaljförslag, som be-
364
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>