Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässans och barock, av Mårten Liljegren - Mellan form och innehåll - Den manieristiska lösningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mårten Liljegren
behöver det här inte råda något tvivel om, att allt dragits in i ett
dramatiskt skeende. Vänstra bildhalvan upptages av en änglaorkester,
som är infogad i en konstfullt snidad gotisk lövsal. Den högra ger bakom
madonnan, som med obeskrivlig innerlighet ägnar sig åt sitt barn, en
vid landskapsutblick, över vilken ljuset, som strömmar ner från Gud
Faders tron, strider mot mörka molnmassor. Det sublima har blandats
med det låga — se förgrundens husgeråd — de spändaste känslor
förmedlas genom det naturliga och påtagliga, som erhållit stegrad
betydelse genom ljus och färg. Grünewald är inte heller
medeltidsmänniska — vi vet att han gick miste om ett uppdrag på grund av sina
sympatier för den nya läran — vad som förbinder honom med
1300-talet är det gemensamma revolutionära, som börjat taga form redan
på den tiden. Den tyska dilemman vid 1500-talets början är inte endast
en strid mellan italiensk form och inhemskt innehåll, den är också en
strid mellan den katolska 1400-talsformen och det moderna innehållet.
Grünewalds altare är med sin upplösta och stegrade verklighet en
protest mot sengotikens framställningar av den triumferande kyrkan, vars
naturliga form var det pretiösa linjeschemat.
Den manieristiska lösningen
Dessa två formvärldar — den sengotiska och den italienska — kom
också i själva verket att spela en egendomlig roll för den europeiska
konstkulturen under hela 1500-talet. Vi kallar de konstnärer, som
utnyttjar en given färdig form i sina egna syften, för manierister. Termen
har ursprungligen använts i förklenande syfte, men det är i den
manieristiska konsten inte fråga om osjälvständig kopiering eller plagiat, utan
om att konstnären medvetet utgår från det nedärvda formförrådet, när
han skapar, och därvid förvaltar det på ett nytt sätt. Liksom till exempel
begreppet romantik kan ordet manierism användas både i speciell
bemärkelse, om en särskild period, och generellt. Att konstnärerna i
en övergångstid mellan två starka positiva stilvågor samlar inarbetade
formmotiv till bisarra kompositioner, som ger vältaliga uttryck åt tidens
kluvenhet, kanske åt en viss kulturleda, är sålunda inte en
engångsföreteelse, men har måhända sällan dominerat kulturlivet såsom under
sextonde seklet. Också dessa uttryck ger värdefulla tolkningar av
mänskliga problem och vittnar ofta om en långt driven förfining i det
konstnärliga tänkandet. Konstnärerna har funnit att tillvarons gåtor inte kan
lösas som enkla ekvationer, de föredrar att skapa en problematisk
bildvärld, som inte ger svar utan är en liknelse. Det är ingen tillfällighet,
att manierismen nådde högst, när den i porträttet gav en liknelse för
det svårgripbaraste och mest komplicerade som tillvaron äger,
människans personlighet.
Grünewalds korsfästa
Kristus-kroppar erhåller stegrad
uttrycksfullhet genom att händerna
uppförstorats. Pannå i Kunsthalle,
Karlsruhe.
442
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
