Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässans och barock, av Mårten Liljegren - Den manieristiska lösningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Renässans och barock
Det heroiska släktet i Rafaels
fresker tycks äga ättlingar i Pieter
Aertsens framställningar av
folkliga yrkesutövare. Fiskmånglaren
i Budapests museum är signerad
år 1561.
Vilthandel av Joachim Beuckelaer
Bakgrundens bibliska scen —
Jesus och äktenskapsbryterskan —
visar att genreframställningen
ännu är relativt ny som
självständig konstart. Nationalmuseum,
Stockholm.
av sin näring. Jesus lärande i templet eller bärande sitt kors finns
stundom kvar i dessa tavlor men som en ytterst anspråkslös bakgrund,
medan förgrunden upptages av fiskmånglare och grönsaksförsäljare
i stort format. Som föregångare till 1600-talets rena genre är denna
konst ytterst betydelsefull, men till andan har den föga av efterföljarnas
enhet mellan form och innehåll. Pieter Aertsen (1508—1575) låter
sin fiskargubbe komma vandrande under en monumental murbåge.
Han skrider fram som vore han på väg till stora dåd och håller sina
yrkesattribut som vore de troféer. Man tar inte fel, om man tänker
sig Rafaels av samtiden beundrade vattenbärerska — från en av
Stan-zerna — som inspirationskälla. Aertsens elev Joachim Beuckelaer
(*533—T573) har målat en vilthandel, där konstnärens glädje att
framställa fåglarnas fägring är omisskännlig. Men kvinnornas gester
och hållning är sådana, som demonstrerade de inte en vara till
försäljning utan deltoge i en symbolisk handling av världshistorisk betydelse.
Det är inte heller genre i vanlig mening, som den märklige Pieter
Breughel d. ä. (1525—1569), kallad Bond-Breughel, presterar. Inte
heller hos honom är naturalismen avsiktslös och enbart
verklighets-förklarande. Han arbetar med starka stilmedel men gör inte som Aertsen
sina bönder till gudar och heroer — en Italienresa satte föga spår hos
honom — utan till gotiska drölerier. Utan den intressanta
underströmning i nordeuropeisk medeltid, som älskar att utforma folkliga
och profana motiv — människor, djur och växter — till bisarra,
karikatyrmässiga uttrycksslingor, och utan Hieronymus Bosch är Pieter
Breughels insats otänkbar. Han håller sig inom de ämneskretsar, som
utstakats av de senmedeltida miniatyristerna — religiösa ämnen,
årstids- och ordspråksbildcr, folklivsscener — och framför dem i en form,
447
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
