Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässans och barock, av Mårten Liljegren - Den manieristiska lösningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Renässans och barock
Daniele da Volterras
passions-scener får sin särskilda prägel av
att konstnären hopar exalterat
gestikulerande gestaltgrupper i
kompositionen men låter dem stå
utan förbindelse med varandra.
Korsnedtagningen i Ss Trinitå
dei Monti, Rom.
behjälplig vid Stanzernas fullbordande, har i Mantuas Palazzo del
Té målat en fresk med giganter i ett sammanstörtande tempel. Inte
endast det klassiska kompositionsschemat har här försvunnit, alla lagar
om bilddjup och om proportioner har överträtts. Handlingen utspelas
i ytan — den genombryter den, och betraktaren måste rygga tillbaka
för att inte träffas av gestalternas framsträckta lemmar. Proportionerna
är inte korrekta, de närmsta figurerna är mindre än de bortre, men alla
är de för stora för att någonsin ha kunnat rymmas i byggnaden, när
den ännu var oskadd. De är starka nog att själva ha kunnat vräka
omkull stenpelarna, men ändå stirrar alla skräckslagna mot skyn, där
förödelsen tycks ha sitt ursprung. Vi känner igen motsatsförhållandet
mellan miljö och figurer från Mabuses Neptunus.
Det nya som skall sägas framträder kanske bättre hos en målare av
451
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
