Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässans och barock, av Mårten Liljegren - Den manieristiska lösningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Renässans och barock
1 Jacopo Tinlorettos
framställning av Markusundret •— målad
1548 — är de mänskliga
gestalterna och det gudomliga
ingripandet från ovan skildrade med
samma överväldigande dramatiska
kraft. Akademien, Venedig.
varandra, ögat vandrar i ett landskap, som har drömsynens omvända
perspektiv. Vi ser den skrämda apostlagruppen, som vi är vana att
se den, egentligen framme i bildytan, men i verkligheten skjuten bakåt
genom det lilla formatet. Man håller den i minnet, vet att den är där,
men upplever den inte. Det som uppleves är i själva verket något, som
ligger utanför bilden, den obekanta värld, som Kristus svävar upp till,
det obestämda mål, som apostlarna blickar mot, den överväldigande
helhet, av vilken tavlan endast ger en tillfällig glimt med sina böljande
mörka massor och blixtlika ljussken.
Elev till Tintoretto var den man, som skulle ge en första antydan
om, att konstutvecklingens tyngdpunkt börjar flyttas bort från Italien.
Bördig från Grekland, skolad i Italien och verksam i Spanien finner
Domenico Theotokopuli, kallad El Greco (1548—1625), uttryck för
en helt förandligad verklighet, som den aldrig kunde bli aktuell i den
av ålder på det kroppsligas och mätbaras skönhet inriktade italienska
traditionen. Han nöjer sig inte med att omgestalta relationerna mellan
föremålen i en tavla, han angriper själva den mänskliga formen.
Människokroppen förlorar sin kraft och sköna rundning, den dragés ut
till ett asketiskt viljelöst ting, vars smala, i tunga mantelveck inneslutna
lemmar tolkar självuppgivelse och andens herravälde. Gotiskt, eller
om man så vill bysantinskt, radas bildelementen upp i
Golgataskild-ringen, berättad som vision. Samma kraft ger form åt klippor, moln
och gestalter, och vad formen inte säger berättar färgen: självlysande
svavelgult och purpur mot fuktiga blå och gröna skuggor. El Grecos
453
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
