Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässans och barock, av Mårten Liljegren - Dynamisk verklighetstolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Renässans och barock
Annibale Carraccis takdekoration
i Palazzo Farneses galleri i
Rom. Detalj med Atlant, som bär
himmelens klot, flankerad av två
naturforskare.
ideala rummet omkring honom. Riberas Sebastian (Berlin) saknar inte
kroppslig skönhet men han är ingen Apollo utan en martyr, som brutit
samman och hänger vid trädstammen med slocknad blick. Hans lidande
uppenbaras för oss med särskilt eftertryck, därför att kroppen tycks luta
fram över åskådaren. Bröstkorg och armar, som med musklernas knytning
kan åskådliggöra den hjälplöses kval, är givna i stor och fri form, men
underkroppen är medvetet förminskad — så paralyserad, att mannen
aldrig kan tänkas resa sig av egen styrka. Vi känner detta
gestaltnings-sätt från medeltidens pietå-bilder, som i samma bemärkelse vill
levandegöra människor med bruten kraft. Och vad är Riberas Sebastian med
sin dunkla svårtydda bakgrund och sin bjärt belysta, omsorgsfullt
modellerade kropp annat än den återuppståndna kultbilden, som
medeltiden hade skapat den, och som motreformationen åter kan bruka
den? Upphängd över altaret förlorar tavlan sin bildverklighet,
bakgrunden blir ett med kyrkans dunkel, kroppen existerar i kyrkans rum
och visar sig demonstrativt för den troende.
Men den romerska bildkonsten är under barocken inte enbart
gudsrikets propaganda — man bör komma i håg att ordet på den tiden
inte hade samma dåliga klang som nu — och inte enbart ett
illusio-nistiskt levandegörande av heliga gestalter i kyrkorummets berusande
miljö. Rom har också den monumentala linjen från Rafaels och
Michelangelos dagar att upprätthålla. Dess öde blir nu en utveckling mot det
dekorativa. Barocken betydde inte bara, att det enskilda konstverket
samlade sina element till överväldigande massverkan och enhetliga
rörelsemotiv, utan också, att konstverket som sådant infogades i en
större enhet, arkitekturens. Väggmåleriet är nu inte längre som
Michelangelos Sixtinatak en bok, som skall betraktas blad för blad, utan en
dekorativ enhet i det arkitektoniska rummet, som betraktaren skall fånga
med en enda blick. För Annibale Carracci (1560—1609), den förnämste
medlemmen av den bekanta barockdynastien från Bologna, blir
upp
463
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
