Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kommentarer - Peru och Mexiko - Bildkonsten under antiken - Asiens bildkonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
publikationer, bland vilka i första hand bör nämnas
May Schmidt: Kunst und Kultur von Peru, 1929. Av de
arbeten som utgivits om Peru i utlandet är detta utan
tvekan det bäst illustrerade. Det innehåller även en
utmärkt kulturöversikt. Ett annat tyskt, väl illustrerat
arbete om konsten i Peru är W. Lehmann och H. Doering:
Kunstgeschichte des alten Peru, 1924.
På senare tid har i Mexiko utgivits ett flertal vackert
illustrerade arbeten om den indianska konsten i förspansk
tid i detta land. Dessa är svåråtkomliga här i Sverige,
men ett flertal av dem finns på Etnografiska avdelningens
bibliotek vid Göteborgs Museum samt i biblioteket på
I bero-Amerikanska institutionen vid Göteborgs
Handelshögskola. Bland äldre arbeten skall här nämnas A.
Pena-fiel: Monumentos del arte Mexicano I—III, 1890, bland
de modernare S. Toscano: Arte precolombino de Mexico
y de la America Central, 1944. Ett litet vackert
illustrerat arbete är Th. Joyce: Maya and Mexican art,
1927. Slutligen bör här också nämnas Sigvald Linnés
arkeologiska arbeten om Mexiko, vilka har ett stort
intresse på grund av illustrationsmaterialet. De är utgivna
av Statens Etnografiska Museum, Stockholm.
Bäst når man emellertid den förspanska konsten i Peru
och Mexiko genom studier i museisamlingar. Statens
Etnografiska Museum i Stockholm äger synnerligen
vackra samlingar från Mexiko, och Göteborgs Musei
Etnografiska avdelning äger en synnerligen värdefull
samling från Peru och en liten men god samling från
Mexiko. Av utrymmesbrist är emellertid dessa samlingar
delvis magasinerade, delvis utställda på ett ur både
estetisk och pedagogisk synpunkt mindre tillfredsställande
sätt.
Bildkonsten under antiken.
Standardarbetet för den egyptiska konsten är alltjämt
Henrich Schäfer: Von ägyptischer Kunst, tredje uppl.
1930, av vilket väsentliga delar finnas i sammandrag i
T. Säve-Söderbergh: Egyptisk egenart, 1945. Den snabba
utvecklingen av forskningen i Mesopotamien och Mindre
Asien har gjort mycket av den äldre litteraturen
föråldrad. De nya problemen diskuteras med rikhaltig
litteratur i A. Götze: Hethiter, Churriter und Assyrer,
1936. För den grekiska skulpturkonsten hänvisas till
Gisela Richter: Sculpture and Sculptors of the Greeks,
1941, medan för vasmåleriets del D. Fimmen: Die
kretisch-mykenische Kultur, 1921, må anföras för tiden före 1000
f. Kr. För den kommande tiden är fortfarande E. Pfuhl:
Malerei und Zeichnung der Griechen, 1923, det stora
standardverket, vilket kan kompletteras med E. Buschor:
Griechische Vasenmalerei, 1914. Den romerska
porträttkonstens utveckling belyses av O. Vessberg: Studien zur
Kunstgeschichte der römischen Republik, 1941, och
H. P. L’Orange: Studien zur Geschichte des spätantiken
Porträts, 1933. En mera allmän översikt över den
romerska skulpturen ger Eugenia Strong: La scultura
romana, 1923—26. Den gammalkristna sarkofagplastiken
är med utomordentliga bilder behandlad i J. Wilpert:
I sarcofagi cristiani antichi, 1929. Samme författare har
även behandlat de romerska katakombmålningarna i Le
pitture delle catacombe, 1903; äv. tysk uppl. En modern
översikt av samtliga mosaiker återfinnes i E. Anthony:
A history of mosaics, 1935. För den bysantiska konsten
hänvisas till D. T. Rice: Byzantine Art, 1935, O. M.
Dalton: East Christian art, 1925, samt H. Peirce och
R. Tyler: L’art Byzantin, 1932—34, i vilka arbeten
övrig litteratur återfinnes.
Asiens bildkonst.
Det är förhållandevis sent den asiatiska bildkonsten
fått någon större betydelse inom den västerländska
konstforskningen, varför litteraturen följaktligen ännu långt
ifrån blivit uttömmande på detta område. I synnerhet
har man svårt att på vårt språk förvärva en djupare
kännedom om dessa fängslande konstkulturer med
undantag av den kinesiska. I den norske konsthistorikerns
Einar Lexows Verdens kunsthistorie (del IV) finns
visserligen en välskriven sammanfattning av Asiens
konsthistoria, men på svenska äger vi ingen motsvarighet.
Således har den indiska bildkonsten endast behandlats
under Mogultiden i Gustaf Munthe: Islams konst
(Bonniers allm. konsthistoria, 1929), och det indiska
miniatyrmåleriet presenteras med utgångspunkt från
Nationalmusei samling i Carl Johan Lamms två artiklar
i Nationalmusei årsbok 1942—43 och 1946. Samme
författare kommer dessbättre att behandla den indiska
konsten i del IV av Gregor Paulssons Världens
konsthistoria. Samlingar av indisk konst i Skandinavien består
av miniatyrer i Nationalmuseum och skulpturer i
Köpenhamn. Det är istället den engelskspråkiga litteraturen som
tillsvidare utgör grunden till vår kännedom om indisk
konst och främst arbeten av Vincent A. Smith, E. B.
Havall och Ananda Coomaraswamy. I samband med
den stora indiska utställningen i London, vintern 1947—
48, utkom senast en lättläst och bra handbok Indian Art
skriven av flera författare. De bästa samlingarna på
kontinenten finnes f.n. i Paris och London.
Betydligt lättare är det för svensk publik att få en
uppfattning om Kinas konstutveckling, då vi här äga en
fängslande och kunskapsrik handledare i Osvald Siren,
senast i Kinas konst under tre årtusenden, 1942—43.
Då detta verk i sig själv är så omfattande och dessutom
har en utförlig bibliografi, behöver inga andra arbeten
här nämnas. Sverige äger också goda samlingar, som
gör det möjligt att studera denna konst i landet.
Japan intar icke samma gynnade ställning, men en god
introduktion till studiet av dess konst är Osvald Sirén:
Den gyllene paviljongen, 1919. Av samme författare och
Aage Marcus skrives kapitlen om japansk konst i Gregor
Paulssons ovannämnda konsthistoria. Japan är också
behandlat av Gustaf Munthe: Östasiens konst, 1925,
men f.ö. måste man också i detta fall gå till utlandet
både då det gäller större samlingar och utförligare
litteratur. Förträffliga handböcker härvidlag äro Seiichi
Taki: Japanese Fine Art, 1931, men kanske främst
Novitake Tsuda: Handbook of Japanese Art, 1935, med
utförlig bibliografi. Goda samlingar av japansk konst äro
sällsynta i Västerlandet, vilket naturligtvis avsevärt
försvårar studiet av densamma.
568
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
