Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantiken, av Gertrud Serner - Fransk romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gertrud Serner
väl lett honom till att av en studie efter två avhuggna huvuden —
troligen utförd i samband med likstudier för skeppsbrottstavlan — göra ett
stort konstverk, nu i Nationalmuseum. Det makabra ämnet ger väl
åskådaren en första chock, men man upplever snart hur konstnären
med sin mänskligt varma känsla sublimerat motivet, intrycket av
brutalitet viker och man kan njuta den dunkelt skimrande färgen och den
egendomliga uttrycksfullheten i de döda ansiktena.
Géricault dog, endast 33 år gammal, år 1824, men hade då redan
hunnit ge impulser åt andra, främst bland dem Delacroix, som skulle
ge hans verk en strålande fortsättning. Géricault skulle emellertid aldrig,
hur slösande naturen än utrustat honom med talang, ha kunnat komma
fram till sin nya stil endast med hjälp av egna förutsättningar och
lärdomar från Gros och andra. Typiskt för både honom och de andra
unga romantikerna är en genomträngande lust att studera de gamla
mästarna, och en förbluffande flit, när det gällde att studera och kopiera
i museerna. Klassicisterna med sin uteslutande inriktning på den antika
skulpturen som mönster hade som konsekvens därav nedvärderat de
Th. Géricault, De avhuggna
huvudena, Nationalmuseum,
Stockholm. Intresset för det makabra
är ett ofta återkommande inslag i
1800-talets känsloladdade konst,
här mildrat av en mänsklig
medkänsla i tolkningen av de stelnade
ansiktsdragen och av skönheten i
det konstnärliga utförandet.
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
