Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantiken, av Gertrud Serner - Tysk romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantiken
Ph. O. Runge, Studie till
»Morgonen», 1807—08. Kunsthalle,
Hamburg.
ligt monument över sig själv. I symboler vill han uttrycka hela sin
livsåskådning med allt vad den rymde av religiöst och estetiskt patos. Man
kan kalla dem bildgåtor, klädda i en poetisk dräkt, vars egenartade
skönhet delvis kommer oss att bortse från att vi endast delvis är i stånd
att finna gåtans tydning. Runge hade öppen blick för förtjänsterna hos
de äldre mästare, han hade tillfälle att studera, men eftersom ingen hade
haft hans målsättning, ansåg han sig inte heller kunna efterlikna någon.
Han ville bygga upp en från grunden helt ny konst. Hade han fått leva
hade han kanske i högre grad kunnat infria den föresatsen. I de verk
han fick skapa skiljer sig hans form, om man ser till detaljerna, inte så
mycket från den samtida klassicismens. Det är samma känsla för linje
och plasticitet och samma kärlek till det tydligt utsagda, det logiska
och fullständiga. Men om man i stället ser på helheten och låter hans
efterlämnade brev med deras rikedom av tankar och iakttagelser
ytterligare klarlägga hans särart, så finner man också klart det nya, de
fantasifulla sammanställningarna av kompositionselementen, där
framförallt blomster- och människoformer utgör byggstenarna i bildens
arkitektur, det dekorativa elementet, ljusbehandlingen, färgvalet,
motsatsspelet mellan ytornament och perspektiviskt djup. Ingenting av
detta har tillkommit på en slump. Av hans litterära kommentar framgår
det hur han i sina tankar över färgens problem synes föregripa Delacroix,
över ljusets och spektrats problem synes förebåda impressionisterna, i
sinnet för dekorativ förenkling vara en förelöpare till Morris, och i sin
förkärlek för symbolisk tolkning av en psykisk verklighet vara en
själsfrände till sekelslutets mystiker. Runge i sin tämligen isolerade tillvaro i
sekelskiftets Hamburg kan därför sägas ha anknytningar till 1800-talets
alla konstströmningar. Men förutsättningen för hela denna hans strävan,
det som lockade honom in på hans fruktbara konstteoretiska tankar
och experiment, det var romantikens idéer och livssyn, detta att han såg
som sin oavvisliga, höga kallelse att med tanke och känsla genomtränga
allt, att med den förmåga, som endast konstnären tack vare sin
förankring i mystiskt-religiösa själsdjup har, uppenbara vad han funnit, inte
bara för egen del utan för mänsklighetens räkning. Därför är Runge
först och sist romantiker.
Runge skapade själv en figurrik konst, men i sina skrifter talar han
om den nya landskapskonst han ville forma och som bättre än något
annat skulle kunna uttrycka konstnärens väsentligaste budskap. »I
äldre tider har, synes det mig, konstnärerna alltid eftersträvat att se
elementen och naturkrafterna återspeglade i människan. I
landskaps-konsten borde det motsatta ske, att människan i alla blommor och växter
och i alla naturfenomen återser sig själv, sina egenskaper och lidelser.
Vid åsynen av alla blommor och träd blir det mig alltmera tydligt och
säkert, att i allt detta är vissa mänskliga begrepp och känslor förborgade
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
