Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantiken, av Gertrud Serner - Tysk romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantiken.
Caspar David Friedrich, Månen
går upp över havet, 1823.
Natio-nalgalerie, Berlin. Stillheten inför
ett av naturens stora skådespel har
med svärmisk och innerlig känsla
tolkats av Friedrich, som i
skildringen av havet och skogen lagt
in sin egen och tidens
oändlighets-längtan.
väckte det emellertid det största uppseende. Han målade aldrig mera,
en altartavla, men oavsett konstverkens tilltänkta placering är ändamålet
med hans konst alltid att stämma till andakt. Han låter ofta detta
åskådarens avsedda försjunkande i naturupplevelsen förkroppsligas på tavlan
i en stilla åskådargestalt, som i sig konkretiserar stämningen av
ödesbestämd mänsklig ensamhet, vars naturliga strävan är ett uppgående
i naturalltet. Ett par år senare väckte hans »Munk vid havet», då den
utställdes i Berlin, en våldsam diskussion till liv, då den mera
traditionellt inställda konstpubliken helt enkelt var oförmögen att uppfatta
målningen som ett konstnärligt återgivet sceneri. Den föreföll dem
innehållslös och tillfällig. Andra kretsar åter uppfattade framställningen
som en förnyelse av landskapskonsten och ett välkommet tidstecken.
Men sedan han sålunda stått i diskussionens mittpunkt under åren
omkring 1810 så levde han under resten av sitt liv i relativ obemärkthet
under mycket små förhållanden och det är först eftervärlden som
förstått, att han bättre än många andra förkroppsligade den tyska
romantikens anda och syften och gjorde detta genom ett självständigt gestaltat
konstnärsskap.
Friedrich hade inga egentliga elever och hans inflytande sträckte sig
inte långt. En direkt efterföljare hade han visserligen i sin vän, läkaren,
amatörmålaren och konstfilosofen Carl Gustaf Carus, och flera andra
dresdenmålare ha väl fått lärdomar från honom, men det mest
personliga hos honom — att motivet neddämpades till det enklast möjliga
medan känslan intensifierades i omvänt förhållande till den motiviska
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
