Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romantiken, av Gertrud Serner - Engelsk romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantiken
Engelsk romantik
England var kanske det land, där förromantiken hade sin
ursprungligaste och starkaste blomstring. De ledande mästarna under 1700-talets
slut, Gainsborough och Reynolds, gav en svärmiskt-poetisk prägel åt
det tongivande, akademiska porträtt- och figurmåleriet, Gainsborough
visar sig också i sina ljusdunkelfyllda landskap vara en romantisk
natur-svärmare. Från England kom Ossianssångerna, det diktverk, som även
på kontinenten spelade en så betydande roll som näring för det
romantiska intresset för sagoomspunna tider. I England uppstod också den
nya trädgårdsstilen, den engelska parken, som med sin ruinromantik,
sina slingrande stigar och porlande vatten på ett mera påtagligt sätt än
någonting annat signalerade den nya livsstilen, där natursvärmeriet
och känslosamheten var de förnämsta drivfjädrarna. Också till England
kom visserligen i decennierna omkring sekelskiftet en klassicerande
stilvåg, men den fick inte på något sätt samma betydelse som i Frankrike.
Men därav följer också, att romantiken i England inte stod i
oppositionsställning så som i Frankrike utan utgjorde en mera lugnt fortlöpande
fortsättning på 1700-talet, ungefär som i Tyskland. I fråga om en mästare
kan man dessutom säga att klassicismen och romantiken ingick en
oupp-löslig förening, nämligen hos William Blake, sekelskiftets och den tidiga
romantikens mest egenartade och geniale engelske konstnär.
William Blake (1757—1827) fullföljde under sitt långa liv en
särpräglad konstnärsgärning, konsekvent framsprungen ur hans egenartade
personlighet, om man också kan påvisa talrika inflytelser från samtida
och äldre konstnärer. Genom studiet av bl.a. Swedenborg blev han
redan i unga år intresserad av ockulta fenomen och hade under hela
sitt liv visioner, som han själv uppfattade som tydliga budskap från en
påtagligt existerande andevärld. Dessa hans syner har säkert påverkat
hans konst och givit åt hans kompositioner — ofta föreställande andliga
väsen och svävande gestalter — en upplevd självklarhet, som blivit ett
konstnärligt värde. Blake arbetar alltid i litet format, i tempera, akvarell,
gravyr eller färglagd gravyr. De flesta av hans konstverk är illustrationer,
till Bibeln, Virgilius, Dante, Milton m.fl., rnen framförallt till egna
litterära verk, mestadels filosofiska och religiösa dikter. Liksom i fråga
om Runge — som kände Blakes verk och säkerligen tog intryck av dem
— är det också karakteristiskt för Blake, att hans konst är uteslutande
figural och oftast mättad med symbolik. Han bygger sina
kompositioner med människokroppar som byggstenar, i rytmiska grupperingar
och med expressiva rörelser, men samtidigt med en stränghet och
knapphet i linjen och en ytmässighet, som ger en starkt ornamental
prägel åt bilden. Typiskt är att alla häftiga rörelser alltid sker i ytplanet,
aldrig i djupled, och just detta bidrar kanske mer än något annat till
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
