Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från realism till impressionism, av Bo Lindwall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från realism till impressionism
impulser från andra. Nu var Frankrike ett besegrat land, dess förnedrade
ställning tvingade fram en ständigt förnyad självprövning, påbörjad
av skalder och författare i napoleontidens exil. Och denna självprövning
resulterade i en livligare kontakt med utlandet. Den självvalda
isoleringen bröts ned. Frankrike som yvts över att ha en kultur som gav men
sällan tog sökte nu med den förnedrades anspråkslöshet att lära av sina
forna fiender. I Tyskland blommade en religiöst betonad romantik, i
England en realism som redan hade traditioner. Från båda länderna
återkom emigranterna, fyllda av uppslag. Frankrikes mellanställning
skapade en kompromiss. Den franska varianten av romantiken tog sig
inte uttryck i metafysiska spekulationer och översinnlig symbolik. 1
stället bidrog i hög grad tredje ståndets konstuppfattning till den
speciella utformningen av den franska romantiken. Borgarna hade
visserligen först sent blivit politiskt myndiga, men de var den ekonomiskt
ledande samhällsklassen sedan handelsförbindelserna åter kommit i
gång efter kriget. Man försökte fly sina politiska missräkningar och den
trista verkligheten och hängav sig åt en romantisk eskapism. Men
borgarna kunde inte förneka sin inneboende natur, den typiskt franska
rationalismen, sakligheten och verklighetssinnet. Deras romantik var
en längtan , till främmande länder och främmande tider, till allt som
ledde deras fantasi bort från en grå vardag. Hovet och aristokratien
uppmuntrade de romantiska konstnärerna att måla historiska, i
synnerhet medeltida ämnen, som kunde förhärliga det gamla franska
kungadömet. Men alla diffusa antydningar var borgarna förhatliga. De
krävde att konstnärerna metodiskt och sakligt skulle studera den tid
och den miljö de ville ge nytt liv, att de skulle återge allt så riktigt som
möjligt i en realistisk form. Konstnärerna på modet blev i lika hög grad
historiker och arkeologer och deras ambition att träffa tids- och lokalton
blev mycket ofta starkare än den rena konstnärliga driften. Och även
vetenskapen själv förändrades. Det var just nu som både de historiska och
arkeologiska vetenskaperna fördes in på mera verklighetsbetonade banor.
Romantiken var naturligtvis i hög grad oppositionellt inställd mot
den napoleonska klassicismen, vars abstraktioner och lufttomma rymder
var den förhatlig. Dyrkan av Corneille och Racine efterträddes av en
formlig shakespearekult. Klassicismens tro på en ideal skönhet och
för-nekelse av det fula var främmande för romantiken, som påstod sig vilja
återge livet själv, med dess blandning av fult och vackert, av ont och
gott. Hos Shakespeare blandades det groteska och det sublima som i
livet, där fick det makabra och skräckinjagande dubbel intensitet genom
de naturalistiska detaljerna. Den högtidliga blankversen omväxlade
med den vardagliga, ibland t.o.m. plumpa prosan. Hos Shakespeare
lärde sig de franska romantikerna att på sitt speciella sätt använda
realismen i sin stil.
97
.7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
