Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Från realism till impressionism, av Bo Lindwall
- Fotografien och konsten
- Julirevolutionen 1830 och realismens uppmarsch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att ta upp striden med kameran. De insåg inte att mycket av deras
naturalistiska strävan nu var överflödig. Till slut måste de emellertid
erkänna sig besegrade. De flydde över till stilar som på ett subjektivt
sätt förändrade verklighetsintrycken och till motivområden, dit kameran
inte kunde nå. Fotografien var till slut det extremaste resultatet, den
yttersta konsekvensen av en hel målargenerations strävanden, som sökt
det exaktaste medlet att objektivt avbilda verkligheten.
Julirevolutionen 1830 och realismens uppmarsch
Restaurationens tid var uppladdningstiden för den franska romantiken.
De följande årtiondena var den romantiska stilen en accepterad och
med tiden alltmer förslappad modestil. Men under denna tid bereddes
vägen för den kommande riktningen. Julirevolutionen 1830 blev signalen
till Realismens uppmarsch. Borgerskapet, tredje ståndet, hade lärt av
besvikelserna och missräkningarna under de gångna fyrtio åren. När
barrikadstriderna ännu höll på att utkämpas på Paris gator de sista
dagarna i juli 1830, var deputeradekammarens borgerliga medlemmar
ännu villrådiga om hur de borde handla. Då striderna var slut grep
de med förvånansvärd beslutsamhet in i händelserna och tog ledningen
av den följande händelseutvecklingen. Striderna hade förts av
republikanskt sinnade arbetare och studenter. För dem blev
revolutionens resultat en svår besvikelse. Det blev denna gång bourgeoisien
som tog hem spelet. Storborgarna skördade frukterna av de blodiga
upprorsdagarna. Folket, småborgare och proletärer, som fört
revolutionen till ett lyckligt slut ropade på gatorna på republik. Bourgeoisien
fann dock monarki mera förenligt med sina intressen och kung Louis
Philippe blev den fulländade borgarkungen. Julimonarkien med sin
borgerliga köpslagan och sin nyktra realism skapade i ett slag en annan
atmosfär i Paris kulturliv. I litteraturen märktes denna omsvängning
tydligt. Stendhal satte som motto för sin bok »Racine — Shakespeare:»
»Sanningen, den fräna sanningen». Victor Hugo, romantikern, blev
naturalist, och skattade i hög grad åt tidens sociala patos. Balzac blev
bourgeoisiens store porträttör i en materialistisk-naturalistisk stil. Och
det är betecknande hur Georges Sands första romaner mottogs av kritiken.
Sainte-Beuve skrev om henne: »Läsarna funno där, redan från första
sidan, en värld, som var sann, levande, som vår, på hundra mils avstånd
från de historiska upträdena och medeltidens trasor. Det var ett stort
nöje att där möta seder och personer ur vår omgivning, ett naturligt
språk, scener inom familjelivets ram, lidelser, våldsamma eller ordinära,
men uppriktigt upplevda eller iakttagna, sådana de ännu utvecklas i
många hjärtan under den skenbara likformigheten och regelbundenheten
i vårt liv».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Jun 8 21:20:30 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tidkonst/2/0136.html
