Tidens konsthistoria : bildkonsten genom århundradena / II. Bildkonsten utanför Norden från omkring 1800 till våra dagar / 127 (1948-1950) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från realism till impressionism, av Bo Lindwall - Realister i fransk press

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

raffinemang en aning ytlig men ändå aldrig banal. Men ett fyraårigt
uppehåll i London blev vändpunkten i hans liv. Det som han skyggat för i
Paris blev honom uppenbarat där. I London kom det lätta
societetslivets artist i kontakt med tillvarons svartaste sidor. Han tecknade
utsökta blad med tiggare och utsvultna ungar. Hans livsuppfattning
förmörkades och han blev »mycket sorgsen», och försjönk i svår misantropi.
Ur denna mörkt melankoliska sinnesstämning framföddes Gavarnis
djupaste och ursprungligaste skapelse, en rikt fasetterad personlighet,
filosofen Thomas Vireloque, klädd i trasor, en bittert tragisk släkting
till Albert Engströms Koling.

C. Guys, Ekipage, lavering. Elegans, grace, skönhet och oändlig renrasighet får i Guys laveringar från andra kejsardömets Paris sin omedvetet karikerade hyllning, luftig och lätt, elak utan att ana det.

Ofta nämns Constantin Guys’ (1805—92) namn i samma andedrag
som Gavarnis. De var nära vänner. Guys hörde visserligen inte till
Philippons stab, eftersom han inte var litograf eller tidningstecknare.
Men han var tecknare med samma mondäna inriktning som Gavarni
i yngre år. Han hade fört ett äventyrligt, rörligt liv ända upp i
fyrtioårsåldern, ständigt på resor i Europa och Orienten, hade i Lord Byrons
sällskap deltagit i grekiska frihetskriget. Tecknat hade han gjort
egentligen bara för att få medel för nya resor. Konstnärlig ambition hade han
ingen. Han signerade aldrig sina teckningar och akvareller; han bad
Baudelaire, då denne skrev sin bok om honom, att hans namn inte måtte
bli nämnt, han såg utan bitterhet hur han med åren blev alltmera
bortglömd. Det var denna okomplicerade naivitet som var hans styrka.
Hans första teckningar var krigsreportage från olika europeiska
krigsskådeplatser. Denna journalistexercis blev förutsättningen för hans
mogna stil. Han var tidigt av omständigheterna van att ge ett hastigt,
nästan stenografiskt nerkastat intryck av händelserna omkring sig,
samtidigt som han måste ge teckningen en tillspetsad poäng. 1860

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>