Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från realism till impressionism, av Bo Lindwall - Bondemåleriet i England och Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall
D. Wilkie, Blindbock. Burlington.
Palace. Att Wilkie var beroende av
traditionen från de holländska
bondemålarna på 1600-talet anar
man lätt inför denna bild. Men.
man ser också lika lätt vad som
skiljer. Det är den mjukare,
omotiverat graciösare stilen, det
utslätade och litet söta. Det är
publikens krav på behagfullhet
som dikterat. Och det är på den
vägen den holländska traditionen
skall fortplantas och
degenereras-under 1800-talet i England och.
Tyskland och Skandinavien.
dygd. Med tårdrypande sentimentalitet betraktades han av borgaren,
som kände sig förstörd av stadskulturens överförfining och frivolitet.
Rörande, hjärtliga, vänliga och dygdiga, i harmonisk kontakt med djur
och människor, okunniga om varje låg tanke och gärning, så visades
bönderna upp av exempelvis Greuze.
I England hade den grova och handfasta realism som löpte parallellt
med den sentimentala förromantiken, format en annan uppfattning
om bonden. Där hade ju aldrig kontakten med 1600-talets holländska
konst brutits, och engelska konstnärer kände sig som direkta arvtagare
till den nederländska traditionen. Det engelska folket hade fått sina
sociala problem till stor del lösta under 1700-talet utan våld och
blodsutgjutelse. Bourgeoisien hade blivit burgen, fått en politiskt framskjuten
ställning och kände att man nu kunde ställa krav på den som
kulturvårdare. Borgaren blev konstgynnare. I Englands kulturskikt fanns det
sålunda inga förutsättningar för längtan efter flykt undan verkligheten.
Genremåleriet blev den konst som bäst motsvarade borgarens
konstnärliga krav. Man ville se det borgerliga livet återgivet i konsten. Och
man började att idealisera lantlivet. Konsten blev ett eko av de stora
realistiska författarnas romaner, Fieldings, Goldsmiths och Sternes.
Stilistiskt knöt konstnärerna an till det holländska genremåleriet, som
hade framställt bonden enbart som en glad och lustig och oftast litet
löjlig figur, och böndernas liv som en serie av kermesser och grova nöjen.
Av holländarnas oförnekliga frodighet blev emellertid i engelsk konst
snart känslosamhet och anekdot. Den engelska borgaren idealiserade
från sin stadssynpunkt det lantliga livet. Den konstnär som bäst
lyckades ge uttryck åt den engelska bourgeoisiens scntimentaliserade syn
på bondens liv var David Wilkie (1785—1841). Han fick betydelse för
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
